För många kvinnor fick offras

Åtta pojkar i Göteborg är misstänkta för grov våldtäkt mot barn. Gruppvåldtäkt. 

Mina inälvor vänder sig ut och in när jag läser det. Åtta pojkar. Födda mellan 1998 och 2001. Yngre än min yngsta lillasyster. Yngre än mina barns äldsta kusin. Lika gamla som de tonåringar jag umgås med på dagarna. 

Hur kunde det bli så? Hur kunde de hamna där?

Det finns inget gott med de sexuella övergrepp som skedde under nyårsnatten, varken i Köln eller Helsingfors. Och det finns inget gott med den våldtäkt som inträffade i Jakobstad under veckoslutet. Och inget gott med den gruppvåldtäkt som fyra pojkar – barn – nu sitter anhållna för. Absolut inte. Men det finns mycket gott i att vi plötsligt har ett samhälle som pratar om sexuella övergrepp och våldtäkter på ett sätt som vi aldrig pratat om det förr. 

Kanske det var därför det blev. Kanske det var därför de hamnade där. För att vi inte pratat på samma sätt förr. 

Många har försökt men världen har inte lyssnat. Världen ville inte höra. 

Nu lyssnar världen. Äntligen. Åtminstone delar av den. Men alldeles för många kvinnor fick offras i väntan på det. 

Och visst, det sägs mycket dumt när vi pratar. Men vi måste fortsätta prata ändå. För det här är allas vår sak. 

Varje kvinna som blir ett offer är någons dotter. Varje pojke som just nu darrar av skräck i Göteborgs är någons son. 

Det räcker för mig. Vi hör ihop med varandra. Det här är allas vår sak. Vi måste fortsätta prata.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s