Det första brevet 

I går fick jag två brev. Två handskrivna. Jag vill berätta om det första brevet.

I det första brevet stod det bland annat så här: “Att få jobba på scenen med dig förgyller decembervardagen och jag är supertacksam för att ha fått bygga upp en lite annorlunda relation än lärare-elev. För mig är, och kommer du nämligen alltid att vara, en extra december-teater-mamma!”

I går var det julfest. Och i går var det också dags för vår första och sista föreställning av årets julskådespel. Jag var så stolt över dem och jag var så tacksam över att de är mitt gäng. De var så fina, så glada och så levande. Och allt var så värt det. Alla sena kvällar, alla märkliga arbetstider, alla förlorade träningspass, alla orimliga och omöjliga tidtabellspussel och alla gånger jag vaknat mitt i natten och insett att jag glömt att mejla dem om något viktigt och sedan sänt iväg ett meddelande klockan 03.27. 

Värt det. Lätt. 

Det handlar inte bara om en slutprodukt. Det handlar om en hel resa. Publiken ser en bråkdel av allt som varit, vi som var med ser allt, minns allt och vet allt. Och många av dessa ljuvliga unga, de tjugosju som stod på scenen, de fyra som musicerade och den ena som skötte tekniken, ville i går tacka för resan. Och jag tog orden till mitt hjärta och begrundade dem. Lever nu på dem och har redan glömt alla stunder som det var mest stress och frustration. 

Nästa år igen. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s