Änglar på jorden

Det är den där veckan på året då jag borde tilldelas titeln Världens sämsta mamma. Men mina barn är godare än jag förtjänar och ger mig inga destruktiva diplom. I stället tar de emot mig med öppna armar när jag till sist snubblar in genom dörren. Om de är vakna. Har jag sagt att jag älskar dem?

O, nåd.

Och just den här veckan då jag jobbar minst ett halvt dygn om dagen har våra vänner en skåpbil här. Så just den här veckan skulle jag och Fredrik – mitt i allt annat – under min håltimme i morgon låna skåpbilen och åka till Ikea och köpa en säng åt Ingrid. Det var en galen plan men den enda som var på något sätt möjlig.

Men så ringde vännerna just. För de är på Ikea. Nu. Med skåpbilen. Och ställer frågan:

-Ska vi ta hem en säng åt er?

De är änglar på jorden.

Jag fällde en glädjetår. På riktigt. För plötsligt fick jag en paus i morgon. Plötsligt fick jag två timmar då jag inte måste något alls. Änglar. Jag tror inte ens de vet att den här veckan är en av de värsta, om inte den allra värsta, under hela mitt arbetsår. Ändå erbjuder de sig att ta hem en säng åt oss, som om det är något man gör lättvindigt. Att ha vänner som dem är att ha mer än man förtjänar.

Och sedan fällde jag en sorgetår. På riktigt. För orsaken till att de har den där skåpbilen just den här veckan är ju att det är sista veckan de bor här i Helsingfors. Och jag kommer att sakna dem så ofantligt mycket när de flyttar vidare.

Alla småbarnsföräldrar borde få ha människor som dessa i sina liv. Änglar vars vingar tar vid när de egna armarna inte räcker längre. De har tagit hand om våra barn när vardagen inte gått ihop. De har kommit på barnens kalas. De har hjälpt oss flytta. De har skruvat ihop möbler med oss. De har kommit hem tills oss med trerättersmiddagar som vi ätit tillsammans efter att barnen lagt sig. De har skämt bort oss så många gånger.

Och nu kommer de hem med en säng.

Men först och främst: de har varit våra vänner. Vi har skrattat tillsammans och vi har pratat djup tillsammans. De har varit våra viktigaste fredagshängsmänniskor. Inga andra har vi träffat lika ofta den här hösten. Och så vill jag ha det också i framtiden. Jag hoppas hoppas hoppas att de snart flyttar tillbaka.

Jag känner mig lite ledsen. Men mest känner jag mig rik och välsignad. Och stärkt. Mitt i denna mest intensiva av veckor blir påminnelsen så tydlig: nog är det mycket i mitt liv som är precis som jag ville ha det och ännu, ännu bättre.

IMG_0509

Advertisements

2 thoughts on “Änglar på jorden

  1. Va roligt att läsa ditt fina inlägg om Erik o Lina 🙂 kan bara hålla med. Känner egentligen inte Lina alls bra, men vad jag hört av Erik är hon fantastisk. Erik hade jag den stora turen att lära känna under studierna på peffan. Många kvällar hjälpte han mig med att svetsa, slöjda, diverse inlämningsarbeten som man var för sent ute med, hänga upp nån lampa, skruva nåt bord, prata, gråta m.m. En helt underbar människa som det är en rikedom att få känna. Fint inlägg om dem, och det förtjänar de verkligen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s