En människa utan styrka

Jag vill egentligen inte veta hur stark jag kan vara, tänkte jag när jag i går såg dokumentären om Magdalena och Peter. 

Jag fortsatte tänka och insåg:

jag vill inte ha de perspektiv som en livshotande sjukdom och en dödssjuk livskamrat ger. 

Det var så mycket i mig som bara ropade att jag inte vill. 

Samtidigt är det ju vår styrka som gör att vi kan bära varandra. Och det är våra perspektiv som gör att vi vill göra det. 

En människa utan styrka och perspektiv är alltså en begränsad människa. På alla väsentliga sätt mer begränsad än en människa som aldrig prövats. 

I möte med det känns prövningen mindre definitiv. Mindre skrämmande. Mer som en övning för det här som kallas liv.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s