Ett halvt liv av vänskap

Det är mer än ett halvt liv sedan han kom in i mitt liv. Han har funnits där längre än Fredrik. Längre än min yngsta lillasyster. Längre än det mesta som fortfarande finns kvar.

Han heter Kaj. Och hösten 1997 deltog vi i samma skrivarverkstad i vår högstadieskola. Han som enda pojke. Jag som en av ganska många flickor. Samma höst dog prinsessan Diana och vi skrev texter om det och läste för varandra. Och Kaj var avundsjuk på min text om den avlidna kungligheten. Det är i sanning höjden på min författarkarriär: det har funnits en dag då Kaj Korkea-aho var avundsjuk på min text.

Det har sedan dess funnits ganska många dagar då jag varit avundsjuk på hans. Samtidigt är det en avundsjuka som inte sliter och river någonstans utan en avundsjuka som den avundsjuka själv njuter av. Jag är så brutalt imponerad av allt det som han kan, av berättelserna som bor i hans huvud och av orden som bor i hans penna.

Vi började studera i Åbo samtidigt. Litteraturvetenskap och svenska. Vi läste norska dikter för varandra på grundkursen i norska och fnissade så mycket att vi fick tillsägelse att vara tysta. Det är i sanning inte höjden på min akademiska karriär – att få tillsägelse.  Å andra sidan är min akademiska höjdpunkt tyvärr inte helt huvudlöst långt borta från det heller. Jag är verkligen inte akademiker.

Vi köade årligen utanför akademiska bokhandeln när bokrean började klockan 07.00. Vi köade tappert i vinterkyla och mörker. Vi köpte så många böcker som den tunna studieplånboken tillät och sedan åt vi runebergstårtor på aschan och funderade på hur namnet egentligen skulle uttalas.

Idag bor vi igen i samma stad. Vi träffas alldeles för sällan. Vi lever helt olika liv med helt olika människor. Men jag tänker på honom ofta. Och med stor glädje och tacksamhet. Han är viktig för mig av så enormt många olika orsaker, men de orsakerna är hans och mina.

IMG_2226

Det har också funnits en dag (en jättebra dag) då han talade på den bästa av bokmässor och jag fick lyssna. Och pösa av stolthet. Tänk att han den där fantastiska där framme är min vän! Och min syster tog en bild av oss två tillsammans efteråt. Det har också funnits en dag då han publicerade just den bilden på facebook och skrev så fint om mig att jag läste om det flera gånger. Ord att ta till sitt arma hjärta och begrunda en dag då man känner sig usel.

Kaj. Tack för ett halvt liv av vänskap. Nu kör vi minst en halva till!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s