Skräckexempel på deltidsdagis

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om förlorad subjektiv rätt till dagvård. Jag tar skeden i vacker hand och accepterar läget. Men det jag vet är att jag innerligt hoppas på flexibilitet i den halvtid som blir tillgänglig. Att familjer får dagistimmar som hjälper familjerna.

Jag ger er ett skräckexempel på oflexibel deltid. Från vårt västra grannland där subjektiv dagisrätt inte finns. Min syster hade i något skede möjlighet att ha sin 3-åring och sin 1,5-åring på dagis deltid när hon var hemma med bebis. Hon erbjöds ett enda alternativ. Måndag-fredag klockan 8-11. Frukost eller lunch ingick inte. Det var inte möjligt att ha tre längre dagar på fem timmar per dag. Det var inte heller möjligt att föra barnen senare för att slippa morgonstressa. Eller låta dem äta ett mål där för att slippa stressa med frukost före och lunch efter dagisdagen.

Hon tackade nej. För hon ville ha en rimlig vardag. 

En sådan deltid hoppas jag att vi besparas. 

Sedan tycker jag också att vi i diskussioner måste sluta säga att föräldrar borde vilja vara med sina barn om de en gång har barn. Det hjälper inte. Alls. Det bara sårar och skuldbelägger. 

Advertisements

6 thoughts on “Skräckexempel på deltidsdagis

  1. Kan man utnyttja den subjektiva rätten “för mycket”?
    Jag tycker att i vissa fall behövs det verkligen att man får ha barnen i dagis fast man “bara” är hemma. Men är det vissa som utnyttjar det fast det inte direkt finns behov. Tänker att då kostar det ju skattepengar…
    Kunde den vara behovsprövad? Men kan man då lita på att de som behöver det, får det?
    Jag har själv utnyttjat det en period för flera år sen när jag inte mådde bra o var rädd att börja ha barnen hemma hela dagarna med mig.

  2. Behovet kan ju vara så individuellt och jag tror nog att det i många familjer är väldigt välkommet med exempelvis dagis tre dagar i veckan mellan 9-14. Behovsprövning skulle säkert vara en idé, men som tidigare kommenterare skrev så hur vet man att alla perspektiv beaktas? Det gäller ju att se till hela familjens bästa. Själv kommer vi nog att ha sonen på dagis några dagar i veckan sen när lillasyskonet kommer. Vi har ett väldigt litet stödnätverk och så länge han trivs på dagis så är det nog bäst för hela familjen.

  3. Än en gång bra skrivet!!
    Jag vet inte hur jag skulle ha överlevt denna vinter o vår utan att få ha stora syster på dagis mellan 9-15 medans jag har varit hemma med lillebror. Att 24/7 dra hela lasset ensam 5-6v då mannen är på sjön är en tillräcklig utmaning tycker jag. Jag har behövt de timmarna hon är på dagis för att orka med kvällarna, vaknätter o att sen vara ensam med dem på veckosluten. Vi har inte ett stort nätverk med släkt nära. Så jag hoppas innerligen att den subjektiva dagvårdsrätten inte rörs! Familjer är olika och deras behov är olika.

  4. Jag tycker halvtid borde räcka. Som sagt är det ju skattepengar som går åt och vi som “måste” ha barn på dagis pga jobb vill att det ska finnas platser att ha dem på. Sen finns det ju dagklubbar, föräldrabarnträffar osv osv om man tror att syskonet inte får tillräckligt av att “bara” vara hemma. Eftersom det ska sparas tycker jag att det gott kan sparas på rätten till dagvård. Och sen tas den ju inte bort, bara begränsas.

  5. Det här är nog nåt som behöver funderas på! Grannlandsexemplet låter ju sjukt ofungerande, och där har det nog inte riktigt tänkts på barnet heller (eller inte åtminstone lite morgontröttare barn 😀 )
    Men efter att ha jobbat på dagis både för tolv år sedan, och nu igen några år, tycker jag nog att vissa lite “överanvänder” den subjektiva rätten. Alla barn älskar inte dagis. Kanske de behöver lite stimulans, men mindre (mycket mindre) kunde räcka. Att “njuta av lite barnsällskap” i en grupp med 20-25 andra, med överansträngda vuxna, sjuka kompisar och ljudnivå som gör att öronen ringer efter dagen är nog inte det de flesta behöver… De är ju vana att höras och ses, och borde ha rätt till det.. Jag tycker det borde satsas mycket mer på parkverksamhet (mest på svenska då, för åtminstone vi hade vår mellanson i en underbar klubb 3 gånger i veckan i parken, på finska). De är ju ofta från 9-12, just passligt sett från barnets synvinkel.
    Familjer som behöver mer stöd är sedan en annan sak. Därför är det lite oroväckande det här. För kommer de att få det nu? För språket räcker klubb, men då föräldrarna inte orkar, mår illa, är sjuka.. Jaa-a.
    I idealvärlden sku de som verkligen behöver det gå på dagis. Men vem bestämmer “vem som verkligen behöver det”?!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s