En vårtermin som blev

Idag har jag städat på jobbet. Min rektor uttryckte förvåning över att han plötsligt idag såg något helt nytt på mitt bord. Yta. Under alla högar av texter och papper och böcker och tidningar fanns det faktiskt ett bord. Jag delar förvåningen.

Idag har jag städat på förskolan. Ingrid har haft sitt livs sista förskoledag och vi har tagit hem reservkläder, gympakläder, gummistövlar, regnkläder. Och pysselalster. Flera tredimensionella sådana som känns som sjudimensionella.

Idag har jag städat på dagis. Arvid återvänder ju till hösten, men eftersom han ska ha sommarlov först skulle allt förstås hem. Så det blev några påsar där också. Jag tror vi har åtta tyg- eller plastkassar med sådant som till vardags bor på dagis och förskola.

Allt detta städande talar sitt ytterst tydliga språk. Omöjligt att missförstå. Vårterminen är nästan helt slut nu. En vårtermin som på alla sätt blev bättre och lättare än hösten, men en vårtermin som blev alldeles för intensiv och alldeles för präglad av kisi-jobbet. Tanken på att högst en av oss ska jobba nu på länge, länge fyller mig med en tacksamhet som jag inte ens ids försöka beskriva. Är för trött i huvudet för att kunna skildra rättvist. Den paus som blir nu är så ofantligt efterlängtad och så ofantligt nödvändig.

Älskade barn. Som ni har levererat den här vårterminen. Ni har ju inte ens varit sjuka. Typ tre sjukdagar har vi haft på hela terminen. Det är nästan som om ni bitit ihop och vetat att vår vardag inte håller för magsjukor och feber. Varje vardagsmorgon har jag och Fredrik vaknat senast 7.20. Och femtiofem minuter senare har alla fyra suttit mätta och klädda i bilen. Nästan alla morgnar på gott humör. Den rutin vi arbetat in har fungerat, men marginalerna har varit små och om någon bråkat om tandborstning eller blöjbyte eller gröt så har Fredriks puls genast ökat som under ett intervallpass.

Nu älskade barn har ni sjuttiofyra dagar av marginaler framför er. Jag är så glad att vi kan ge er det nu. När jag valde att bli lärare valde jag det av många olika orsaker, men aldrig tänkte jag då på att mitt yrkesval skulle ge mina eventuella framtida barn långa sommarlov. Bli aldrig lärare bara för att du eller dina barn ska få långa sommarlov. långa är inga sommarlov och allas november och mars är lika långa. Men just nu känns det som om mitt jobb är en gåva också till de små som jag älskar mest.

Vi klarade det. Med en enda dag kvar vågar jag säga att vi klarade det. Någon gång i mars minns jag att jag och Fredrik tittade på kalendern. Alla återstående veckor av vårterminen och konstaterade att vi antagligen fixar det men kanske inte är speciellt glada i slutet av maj. Vi trodde på överlevnad men inte nödvändigtvis på mycket mer.

Vi fick mycket mer. Åtminstone mer.

Och nu börjar den. Sommaren.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s