Jag och Arvid har haft det magiskt bra. Så skrev Fredrik i ett sms till mig under min arbetsdag idag. Alla föräldrar som någonsin jobbat medan den andra föräldern varit hemma med barn vet att det inte finns något bättre än att få höra att det går bra hemma. Det skulle vara magiskt bra i så fall. Jag bara studsade den där sista stunden på jobbet. Lyfte nästan från marken.

Men sedan blev jag lite besviken på mig själv, för jag har varit alldeles för dålig på att säga att jag och barnen haft det bra när Fredrik varit på jobbet. Jag har varit ensam med barnen åtminstone någon stund tretton av de senaste femton dagarna. Och jag har inte sagt att vi haft det magiskt bra en enda gång.

Sedan blev jag lite nådefull med mig själv, vilket jag är jättebra på att vara. För det är klart att det är skillnad på att vara hemma med ett barn när man själv är ledig och att vara hemma med två barn när man redan avklarat en hel arbetsdag och de avklarat förskole- och dagisdagar. Det är svårare att nå det där magiskt bra när man lagar mat samtidigt som trötta barn river lägenheten och varandra i stycken.

Men. Idag har vi haft det magiskt bra. Faktiskt. Först var barnen med mig på jobbet en stund och tittade på film medan jag hade möte med kolleger. Sedan åkte vi till biblioteket och lånade böcker. Båda kom med när jag sa att vi skulle gå. Ingen (läs Arvid) gömde sig eller sprang undan och bars ut vrålande. När vi steg ur bilen hemma var katastrofen ett faktum då Ingrids ballong seglade upp i himlen. När vi steg in i lägenheten var Arvids hjälteskap ett faktum då han tittade på sin gråtande storasyster och sa:

– Mima, du kan få min ballong.

De kramades i fyrtio sekunder och mitt modershjärta svämmade över. Sedan har de lekt. Tillsammans eller i närheten av varandra. Spelat ett helt parti Afrikas stjärna helt utan min inblandning. Till och med plockat undan efter sig, också det helt utan min inblandning. I skrivande stund sitter de hand i hand och tittar på Pikku kakkonen och jag känner att den där dagen som började med en magiskt bra förmiddag med pappa slutar med en magiskt bra kväll med mamma.

Det finns många fördelar med delad föräldraledighet. En av dem är att både jag och Fredrik vet hur det är i andra ändan. Vi vet hur det är att vara trött efter en dag hemma och vi vet hur det är att vara trött efter en dag på jobbet. Vi vet hur det är att gå hemma och längta efter att den andra ska komma hem och vi vet hur det är att gå på jobbet och veta hur den andra längtar.

Vi vet. Och det finns en styrka i det. Vi vet att det sällan är grönare på andra sidan, men att det kan vara tillräckligt grönt på båda sidorna. Och ibland, till exempel idag, kan det vara magiskt bra.