Man blir en sämre människa

En av mina husgudar är Tomas Sjödin och jag har en stark känsla av att han väldigt ogärna skulle bli kallad husgud. Bland annat just därför är just han en av mina husgudar.

Må jag bli lite mer som han. Men må jag inte tvingas gå den väg han tvingats gå. Helt orimliga och oförenliga önskemål – jag vet. Men önska får man ju.

Jag läser just nu hans nyaste bok så långsamt jag bara kan. Vill att texterna sjunker in ordentligt, vill att de flyttar in och bosätter sig i min tankevärld. Samtidigt läser jag förstås alldeles för snabbt. För jag vill ju inget annat än läsa just nu.

Så enkelt. Så självklart. Men så klockrent. Och så vansinnigt viktigt att påminnas om:

“Man blir en sämre människa när man jäktar, det går inte att komma ifrån det. Som livskamrat och pappa upptäcker jag alltmer att en av de finaste gåvor jag kan ge till dem jag älskar är att leva så att de inte alltid möter mig trött eller stressad. Att vila är sålunda att älska.”

Och:

“Vi män är experter på att säga att barn är viktiga. Jag vet inte hur många utläggningar och – för den delen – predikningar och tal vid barndop och barnvälsignelser jag hört där budskapet har varit en enda lång och flammande appell om att sätta barnet främst. Men varför är det nästan ingen av oss som går från ord till handling och låter denna insikt påverka vårt yrkesval?

Om man dessutom väger in det kallelestänkandet som finns i den kristna kyrkan, att Gud lägger ned begåvning och längtan i våra liv, så är det ju underligt att inte fler män hör Gud viska förskollärare eller barnskötare. Nej, it-konsult, ingenjör och ekonom tycks vara de ord som kommer ur Guds mun när det är män som tilltalas.

Jag tror inte på det här! Jag tror sanningen är precis så dyster som min hustru säger. Män vill tjäna pengar. Och de i särklass viktigaste jobben i vårt samhälle värderas inte särskilt högt.”

Och en sista. Bara för att jag måste:

“Men jag har också mött deras motsatser. Män och kvinnor som med åren blivit mer och mer fördömande, som alltid måste ställa det ena mot det andra och vars värld har krympt så mycket att den numera ryms i den egna handväskan. De är inte många, men de finns. De må ha rätt i sak, men de lyser inte. Därför blir de inte mycket att följa när mörkret faller. De värmer inte och därför blir de inte mycket att söka sig till när världen känns kall.”

När jag läser Tomas Sjödin blir jag lycklig, utmanad och förd i en riktning som jag vill föras i. Jag tankar sådant jag vill vara fylld av. Det gör mig gott. Men jag blir också lite avundsjuk, det ska erkännas. Jag önskar att hans insikter var mina och att hans ord och formuleringar var mina. Det gör mig också rätt gott, när jag tänker efter. Sunda mått av avundsjuka kan påminna oss om vad vi längtar till. Och jag vet vad jag innerligast längtar till och jag vet att jag oftare vill söka mig till påminnelser om just det.  

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s