Traditioner är överskattade

I år firar vi påsk hemma. Fredrik hade nattvardsmässa i torsdags, döpte ett barn idag och predikar imorgon. Så därför firar vi påsk hemma i år. Största delen av min vakna tid hittills denna påsk har jag försökt förtränga det faktum att min Sverige-syster finns i samma land som jag, men i helt fel del av landet. Det är inte okej att vi inte är tillsammans.

Förra året firade vi hos våra föräldrar i Österbotten. Det råkade sig så. Att Fredrik var ledig och vi kunde fira där. Vi röjde på sommarhustomten. Barnen gick påskhäxa med sina kusiner i Solf, med mormor kyrkoherde som sällskap.

För två år sedan firade vi hos min syster i Sverige. De barn som kunde gå (alla förutom Arvid) gick påskhäxa i byn. De stannade pinsamt länge i ett hus där man inte var beredd på häxbesök och gav sig liksom inte fast det inte fanns godsaker. (Den där skamlösheten som bor i barn i grupp är helt sanslös. På riktigt. Men den är värd ett eget inlägg.) Fredrik var pappaledig och vi kunde göra vad vi ville. Så vi åkte till det ställe där vi semestrar allra bäst.

Våra påskar ser inte ut på samma sätt från år till år. Det finns inga traditionella påskmiddagar med släkten på påskdagen varje år klockan fyra. Det finns inga påskäggsjakter med kartor gömda på samma platser varje år. Det finns ingen speciell kyrka som vi varje år firar vår största högtid i. Våra påskar har alltid sett olika ut och hur de ser ut beror väldigt mycket på hur Fredriks jobb ser ut.

Precis som våra jular. Senast firade vi julafton ensamma. Året innan hos Fredriks föräldrar. Året innan det firade vi med en kompisfamilj. Och året innan det med en annan kompisfamilj. Traditionerna är svåra att skapa och hålla fast vid när firandet ser så olika ut från gång till gång.

Det lever vi med och i som en prästfamilj med föräldrar och syskon på andra ställen. Jag försöker tänka att traditioner är överskattade, men jag vet inte riktigt. Något i mig kan sörja att Ingrid inte ens efterfrågat att vara påskhäxa, att hon liksom inte har någon bild av hur påsken går till. (En annan del av mig kan tycka att det är jätteskönt att hon inte frågat, jätteskönt att jag inte behövt fixa något alls. Men det är värt ett eget inlägg.)

Samtidigt; vi har haft en så fin påskafton att inget alls finns att sörja. Våra bästa vänner träffade mig och barnen på Ikea och vi åt lunch där medan Fredrik jobbade. Och på kvällen åt vi en fantastiskt god påskmiddag i fantastiskt gott sällskap hos fantastiskt goda vänner.

Familj är ännu större än jag trodde för fem år sedan. Åtminstone det har jag lärt mig under åren här i Helsingfors.

De skamlösaste av häxor. Påsken 2013. Det är min syster som fotat. Förstås. Det är ju alltid det när det dyker upp snygga bilder på den här bloggen.

Advertisements

One thought on “Traditioner är överskattade

  1. Ååh,vad jag känner igen mej i detta inlägg!! Har jobbat som kantor i 15 år (visserligen med en paus på 5 år iom flytten till Västnyland ) med barnen som är 8 resp.6 år…dessa stora helger då “alla” fixar för helgen jobbar man som mest och hinner inte ens tänka på nåt annat…sörjer oxå att man som “familj” (tänker närmaste på mina föräldrar +syster i Öbotten) inte kan fira tillsammans…men man lär sej nog att hitta “egna” vägar med åren 😉 kram till er alla i ert firande och glad påsk!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s