Världens bästa pappa

Han stinker alkohol. Stinker. Jag sitter och läser och märker inte speciellt mycket i min närmiljö men efter en stund reagerar jag. Här stinker alkohol. Jag tittar mig försiktigt omkring. Vem är det?

Jo, men det är ju han. Han som sitter där med två barn. En liten flicka och en ännu mindre pojke. Båda yngre än Ingrid. De klättrar på honom. De frågar honom hur många hållplatser det är kvar. De småkittlar honom. De är med honom som om han var vilken pappa som helst och inte en pappa som halv två en lördag stinker alkohol, blinkar lite för ofta och rör sig lite för långsamt.

Det lär ju finnas bara en sorts föräldrar; den sort som är världens bästa för sina egna barn. Inte kanske på det viset att vi andra alla gånger skulle tycka att just den föräldern är den absolut bästa för just det barnet, men på det viset att just det barnet självt tycker att just den föräldern är den absolut bästa. Det är kärlek. Det är lojalitet. Det är villkorslöshet.

Och det är barnets utsatthet.

Jag har ju absolut ingen aning om huruvida det hör till den här pappans vardagsrutiner att vara i halvbra skick på lördagseftermiddagar och/eller andra dagar. Det kan ju hända att han liksom jag hade sitt års typ enda utekväll just igår och nu sotar för det eftersom han fortsatte efter det där (nästan) hela halva vinglaset som jag nöjde mig med. Men det kan ju också hända att den här pappan stinker alkohol lite för många lördagar för att det ska kännas rättvist mot de två små som satt tätt intill honom på spårvagnen. Och det är ju där som barnets utsatthet kliver in.

För det var uppenbart för alla att just den här pappan är världens bästa. För de små han hade hos sig är han den enda som gäller. I deras värld tveklöst den bästa. Alla kategorier. Beundrande blickar. Ömma händer. Han är deras hjälte. Han är deras trygghet.

Det sägs att också de barn som misshandlas och vanvårdas av sina föräldrar in i det sista talar gott om de föräldrar som sviker dem gång på gång. Att de aldrig ger upp. Att de helst vill vara hos sina föräldrar trots att det ger en vardag utan trygghet, utan basbehov och utan allt det som varenda litet barn enligt alla konstens regler har rätt till. Att de ser sina föräldrar som världens bästa även om hela resten av världen inte har en aning om vad de menar.

Det finns något så sorgligt och tragiskt och ändå något så hoppfullt och vackert i den tanken.

Advertisements

2 thoughts on “Världens bästa pappa

  1. Bra skrivet! Barns villkorslösa kärlek är ibland något ofattbart, skört och sårbart. Men ändå så stort och underbart!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s