Vad kan man egentligen förvänta sig?

– Det är länge sedan jag har varit på bröllop. Jag är inne i den perioden nu när mina vänner skiljer sig betydligt oftare än de gifter sig.

Så säger en vän. Själv är jag inte inne i den perioden ännu och lite – nej mycket – naivt hoppas jag att den perioden inte ska komma. Av de ungefär trettio äktenskap jag har varit med och firat i deras begynnelse har bara ett slutat i skilsmässa. Hittills. Jag är skonad. Hittills.

– Kärleken finns bara inte där mera.

Så säger en annan vän. En vän som inte längre delar livet med den person som en gång skulle älskas intill döden. Jag vill säga att det väl inte är så. Att det väl finns något att göra. Att det väl inte måste sluta så. Men mina ord väger alldeles för lätt. För vad vet väl jag? Så jag säger ingenting.

Men jag tänker.

Jag tänker ofta och mycket på det där. Kärleken finns bara inte där mera. Hur blir det så? När blir det så? Och vad kan man egentligen förvänta sig av en livslång relation? Det måste väl komma svackor i alla relationer i något skede? Väl? Eller?

När de här frågorna hopar sig saknar jag perspektiv. Vårt eget äktenskap är ju så kort. Vad vet väl jag? Men ni som har långa äktenskap bakom er. Berätta. När är det som bäst? När är det som tuffast? Vad gör man om kärleken bara inte finns där mera?

Jag tror inte att folk ger upp för lätt. Verkligen inte. Allt jag har sett av trasiga relationer har övertygat mig om det. Men de relationer som överlevde, hur klarade de sig? Vad gjorde de när stormarna kom?

Advertisements

4 thoughts on “Vad kan man egentligen förvänta sig?

  1. Jag är också i den åldern när jag tycker att äktenskapen i min umgängeskrets knakar i fogarna mer än de blomstrar, men visst finns det också de lyckliga äktenskapen och de behöver vi tala om och säga att de finns för vi hör så mycket om alla de andra.

    Jag har snart levt två decennium med min man, vi gifte oss unga. Vi har ett lyckligt äktenskap och så har det varit under största delen av våra år tillsammans men vi har också haft en krisperiod som var tung men som klassiskt nog när vi väl tog oss ur den gjorde oss än mer och djupare älskande.

    Upprätthåller man inte sin relation, pratar och uppvaktar så tror jag att det förr eller senare är något annat som tar över, något som blir intressantare och driver oss bort istället för mot. Antingen arbete, intressen eller förälskelse.

    Det är då det är som tuffast. När något annat tar över i relationen och blir viktigare än äktenskapet och man obemärkt dras från varandra och plötsligt börjar ifrågasätta hela systemet och uppfinna problem.

    Vad gör man om kärleken bara inte finns där mera? Bra fråga, det är många som kämpar med den. Har man en kristen livsåskådning kan man ändå finna en mening och försöka fånga en vilja att kämpa men det är svårt om bara en kämpar.

    När är det som bäst? Ja, när man efter nästan tjugo år tillsammans kan uppleva stunder som är många gånger starkare och kärleksfyllda än de som man trodde var de bästa när man var förälskad, då är det som bäst. Det får mig att le och tänka på hur det kan vara efter fyrtio år tillsammans.

  2. Hej! Vi firar i juni 23 år som gifta. De första 5 åren var nog mest jobbig och jag skyller nog på mina hormoner 🙂 Jag vill rekommendera alla gifta par med barn att ni 1-2 ggr/ år far på en hotellövernattning utan barn. Vi har gjort så och det som jag tycker ha varit så bra med det är att man blir ju lite nyförälskad och man ser varandra igen med andra ögon. Vi har inte heller gått och sova på kvällarna osams efter alla dessa år. Ibland när vi grälat och min man har velat be om förlåtelse så har jag ibland nog sagt att jag kan förlåta honom för hans skull men jag måste få sura några timmar till. Jag har fått fortsätta och sura men efter en stund så har jag nog fått gå och be om förlåtelse för mina felsteg och envishet. I vardagen med barn och arbete så vill det ju bli att man har ganska fullt opp och till kvällen är det bara skönt att få gå och sova. Nu är vårt yngsta barn 18 och det har också varit en känslomässig tid när vi som föräldrar plötsligt inte behövs så mycket som när de var små. Just i denna perioden har vi många bekanta som separerat eftersom de gjort allt för sina barn men inte skött om förhållandet. Jag är så lycklig att jag har en man som älskar mig och ibland när jag tittar på honom så bara pirrar det för han är ju såå snygg 😀

  3. Ja, vad är det som gör att det håller för vissa men inte för andra.
    Själv är jag lyckligt gift sen 6 år tillbaka. Ännu har inget känts som en oöverkomlig kris i vår relation. Men 6 år är ju väldigt lite jämfört med vissa. Trots det vill jag tro att vi har såpass starka band att det kommer att hålla många många år till.

    Flera vänners äktenskap knakar eller faller sönder nu. Men de som fallit sönder i vår bekantskapskrets har varit lite knaggliga redan från början. Det är ledsamt att säga det, men jag har varit på bröllop där jag suttit och hoppats men ändå undrat om paret i fråga kommer att hålla ihop. Redan på bröllopsfesten. Par där kommunikationen redan tydligt har allvarliga brister, par som varit tillsammans redan många år, men ändå inte vill dela allt med varandra.
    Par där ena parten inte verkat lika investerad som den andra, eller man gift sig för att det börjar vara dags, eller förväntas av en.
    Par som bara någon kort tid innan bröllopet funderat på att ställa in men ändå gått vidare pga skämmigheten i att göra det.

    Jag hoppas att vi aldrig behöver uppleva en så stor kris att vi inte orkar kämpa för att hålla ihop. Jag tror också att en relation som börjat knaggligt kan bli bra om båda parterna vill försöka. Men ibland förstår jag också de som väljer att gå igenom skilsmässor, även om jag önskar att det aldrig hade gått så långt i första taget.

    Jag tror på ärlighet, från början till slut. Ärlighet mot sigsjälv och sin partner. Ärlighet och kommunikation, och valet att älska och visa och säga att man älskar trots att det inte alltid känns toppen.

  4. Vilka fina kommentarer! Känner så igen mej. Vi är inne på vårt 27 nde år som gifta. Sex fina barn som mår bra och prövar sina egna vingar, har vi fått som underbara gåvor. Man måste vilja välja varandra på nytt och på nytt varje dag. Våga prata, också om det som är svårt. Livet är inte alltid lätt, men tillsammans klarar man det mesta. Den andra kan inte vara perfekt, ingen är det och det är viktigt att komma ihåg. Ge varandra tid på tumanhand med övernattning flera gånger per år. Be för varandra. Våga vara lite vild och galen. Njut av varandras sällskap. Kom ihåg att tacka varann för olika saker i vardagen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s