Ett bekännelseinlägg

Till min älskade dotter när du är åtminstone lite äldre än du är nu. Här kommer ett bekännelseinlägg.

När jag såg och hörde dig läsa text igår på julfesten så växte jag flera centimeter, så bedårande var du och så stolt var jag. Men samtidigt smulades en bit av mig sönder då jag mötte något i mig själv som jag helst inte hade sett.

Jag insåg nämligen att jag inte hade trott att du skulle klara av det.

För texten var ju egentligen för lång med många, många meningar varav en del var ganska långa. Dessutom var den för svår med ord som medeltid, martyr, skyddshelgon och fiskelycka. Och publiken var så stor, kyrksalen var full. Och du skulle läsa i mikrofon så att din stämma ljöd i hela salen.

När du kom intågande i salen med de andra var jag därför helt säker på att du hade bestämt dig för att inte läsa. Du såg alldeles för lugn, trygg och säker ut för att snart stämma upp med högläsning. Jag såg ingen mikrofon, du hade inte din text med dig. Och jag satt där i kyrkbänken och hoppades att du inte skulle ta det som ett misslyckande, att du skulle vara glad och stolt över din insats som tärna även om det inte blev någon läsning.

Men sedan. Efter sista sången så ger du plötsligt ditt elektriska ljus till din granntärna. Du svänger dig om, böjer dig ner och plockar upp en mikrofon och ett papper. Och du börjar läsa.

Och jag börjar gråta. För du var så bedårande. Och du visade att du klarar ännu mer än jag hade trott. Jag tänkte tillbaka på de gånger jag som liten fnissade bort ett helt luciaframträdande. Jag tänkte tillbaka på alla de gånger jag inte ens vågade försöka. Och jag mötte min överkvinna i min egen sexåriga dotter.

Aldrig någonsin vill jag begränsa dig genom att tro för lite. Tack för att du sprängde ramar igår. Men aldrig heller vill jag att du ska vara besviken på dig själv för att jag förväntat mig för mycket. Må vi hitta en balans som gör att du ibland överträffar både dina egna och mina förväntningar och att du får förvånas över hur långt dina vingar bär. Men en balans som aldrig någonsin innebär krav av det slag som handlingsförlamar, kväver och förstör.

Ingrid, jag fick igår en konkret påminnelse om det som jag vetat sedan du var alldeles ny här på jorden; du kommer alltid att vara större än jag tror och jag kommer aldrig att sluta förundras. Och det är precis som det ska vara.

IMG_0871.JPG

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s