Gift vid första ögonkastet?

En vän till mig ville absolut att jag skulle ge tv-programmet Gift vid första ögonkastet en chans. Och så ville hon att jag skulle blogga om det efteråt. Det blir mera spridda tankar än någon genomtänkt helhet. Men det blir. Sabina, det här inlägget är till dig.

Instinktivt är jag emot hela programidén och det beror nog på att jag inte tycker om när vi gör underhållning av människorelationer. De relationerna är sköra nog som de är. Att utsätta dem för filmkameror och tittarsiffror känns på något sätt bara brutalt.

Jag har också svårt med att låta experter kombinera människor på ett så lyckat sätt som möjligt. Jag tror inte att det finns några formler som garanterar någonting och det skulle vara oerhört intressant att se hur jag och Fredrik skulle passa ihop enligt experternas uträkningar. Jag är nämligen inte säker på att vi skulle vara någon optimal kombination på pappret men oj så vi fungerar i verkligheten.

Däremot tror jag att kärlek långt är ett val och att man säkert kan välja att älska också en människa som man träffar första gången i brudklänning. Jag blev förstås förälskad i Fredrik utan något aktivt viljebeslut men när den där första förälskelsen svalnade – jag minns det väl – så valde jag att älska honom. Jag vill inte vara oromantisk, men bara förälskelse är inte någon speciellt starkt grund för ett äktenskap. Då kan ett aktivt viljebeslut vara bättre. Många av de äktenskap som finns i vår värld har byggts på annat än förälskelse och det betyder inte att de är sämre än de romantiskt baserade äktenskap som vi i västvärlden hyllar.

Så jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Och efter att ha gett programmet en chans är jag fortfarande skeptisk. Men kanske lite mindre skeptisk.

Jag såg ju deltagarnas längtan efter tvåsamhet och det är svårt att vara likgiltig eller kall och hård i mötet med den. Det är lätt för mig att säga att det inte krävs ett tv-program för att hitta någon att dela livet med. Fredrik dök upp i mina föräldrars kök när jag var nitton och ett halvt, jag kan inte ens ana den smärta som bor i längtan hos den som är ensam ännu när trettio för länge sedan är passerat och fyrtio närmar sig. Jag har ingen rätt eller lust att döma den som då tycker att ett tv-program känns som ett sätt värt att pröva. Då har jag faktiskt svårare med tv-program med oklara spelregler som till exempel Paradise hotel där människans längtan efter gemenskap görs om till något helt annat och där spelet gynnar den som spelar fulast.

Men. I tv-programmet ska deltagarna vara gifta i fyra veckor och kolla om kärlek uppstår under de veckorna. Om så fortsätter äktenskapet. Om inte så blir det skilsmässa. Sådana äktenskap finns inte i verkligheten. De allra flesta, om inte nästan alla, som gifter sig gör det för livet. Någon liberalt inställd kanske tänker att det räcker gott med tio år, men åtminstone gifter sig ingen för fyra veckor. Så hur genuint och bra kan det bli med de premisser som råder i programmet?

Och igen – de där filmkamerorna. Hur kan en relation byggas upp på fyra veckor när det första gemensamma hemmet under de veckorna ockuperas av teknisk och konstnärlig personal? Förutsättningarna och omständigheterna är extrema och en relation kan knappast gynnas av en så märklig start. Dessutom en start som väcker omgivningens reaktioner, en start som ska försvaras hela tiden. Dels den egna familjen och de egna vännerna som reagerar. Men också tv-publiken som kommenterar. Och till och med någon random prästfru i grannlandet som skriver om det i sin blogg.

Jag tror ju att världen blir bättre varje gång en relation är stark och sann och kärleksfull. Så jag hoppas verkligen på att det här kan gå vägen, och jag kan också se att många andra relationsstarter kan vara väldigt märkliga. Jag steg ju av Sverigebåten för mindre än en timme sedan, om vi säger så. Ett ärligt försök med en total främling är kanske inte den sämsta tänkbara starten. Alla oärliga försök känns på något sätt ändå mera misslyckade.

Har du liksom jag gett programmet en chans? Vad tänker du? Är du en omvänd skeptiker, en övertygad skeptiker eller någon som trodde och hoppades från första början?

Advertisements

One thought on “Gift vid första ögonkastet?

  1. Jag är fascinerad av programmet, men det är blandade känslor och tankar. Jag gillar skarpt att de utmanar tanken på förälskelse och känslor som enda eller huvudsaklig grund för äktenskap (eller över huvudtaget fasta relationer). Och programmet är seriöst gjort. Men som du också skriver så rasar på något sätt hela konceptet ihop av att de ska bestämma sig för att fortsätta vara gifta eller skilja sig efter fyra veckor.

    Även om det är samma koncept man följer tycker jag att det blir rätt stor skillnad mellan den danska och den svenska versionen, att de i den svenska valt personer som verkar mer stabila, för det är ju ett jättekrävande projekt och för att lyckas måste man nog kunna reflektera och vara beredd att tänka om . Det ska bli intressant att se hur den finska ser ut, lär komma nästa år.

    KE

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s