Nya frågor

Jag tror att vi inkommande fredag tar ett stort steg mot en ny äktenskapslag. Igår hörde jag en röst i radion uttrycka hur skönt det blir när den nya lagen väl är stiftad så att vi kan fokusera också på andra frågor i samhället, att allt annat ganska länge har hamnat i skuggan av den könsneutrala äktenskapslagen. Och jag förstår vad rösten menade.

Det är ju ingen rikshemlighet att jag ofta tyckt att diskussionen på väg mot den nya lagen har varit ful. I alla läger. Jag har själv blivit kallad både homofob och bibelförnekare på vägen hit, trots att jag uppvisat en neutralitet som får Schweiz att känna sig obekvämt. Jag är redo för nya frågor nu.

Jag är också redo för en tid då din åsikt i en specifik fråga inte längre avgör huruvida du klassas som en ond eller god människa. I den breda samhällsdebatten är du som stöder könsneutrala äktenskap kärleksfull, storsint och varmhjärtad medan du som är emot är kall, fördömande och hatisk. Aldrig förr har det kostat så lite att få så vackra epitet och aldrig förr har du så lättvindigt blivit kallad så fula saker. I vissa delar av den betydligt snävare kristna debatten är du förtappad, vilseledd och stadigt på väg mot helvetet om du är för och i andra delar av den fortfarande snäva kristna debatten är du bakåtsträvande, hjärtlös och en ren fara för kyrkan om du är emot.

Som Schweiz går det inte att vinna. Jag är alltid fel någonstans. Varje gång någon tycker att jag är för mycket det ena så är det någon annan som tycker att jag är för mycket det andra. Och jag vet att det är mitt eget fel, jag söker inga sympatier, men jag längtar efter en tid då andra frågor får utrymme. Jag är redo för nya frågor nu.

Många har uttryckt att det enorma stödet för en könsneutral äktenskapslag tyder på att kärleken är stor och att tron på alla människors lika värde är stark. Jag hoppas att det är så. Och jag hoppas att vi lever upp till det också när det gäller annat än könsneutrala äktenskap. Också när det kostar något, också när det är bort från oss själva. För det är egentligen först då som vår kärlek och välvilja sätts på prov och kan bevisas.

Och det kommer snart nya frågor där vi har chans att bevisa vad vi går för.

Advertisements

7 thoughts on “Nya frågor

  1. Så sant! Är man “neutral” så är man alltid lite fel. Hur kan det vara så? Kan det bero på att i verkligheten kan det bara vara på två sätt:

    1. ANTINGEN finns Bibelns Gud, även kallad “Vägen, Sanningen och Livet”. Alltså det finns en Absolut Sanning. Han är Skaparen och konstruktören till universum, allt liv och alla relationer. Han har tänkt ut, konstruerat och skapat människor till att leva tillsammans som man och kvinna. Med en särskild tanke för just den relationen. Av kärlek.

    Sedan har han gett en “instruktionsbok”(som man frivilligt får ta till sig) som hjälper de skapade människorna att förstå Skaparens tanke och vilja med skapelsen. För att han vill att alla relationer ska fungera utan att något(någon) går sönder. För att han älskar oss. För att han vet vad som händer med hans skapelser och älskade barn, när de gör sånt som de inte är avsedda för. För att han vet hur det bryter ner och leder bort från honom, Skaparen, Sanningen, Livet.

    2. ELLER, så finns det ingen Gud. Ingen Absolut Sanning. Ingen skapare med en avsikt, som står över människorna och kan definiera vad som är “rätt eller fel”. Det finns inget bra eller dåligt sätt att leva. Våra liv blev till av en slump, utan mening eller något mål. Vi gör som vi vill med våra liv, definierar saker utifrån oss själva, bestämmer själva vad som är “sant” eller “rätt och fel”.

    Vi kan dock (med vårt begränsade perspektiv) helt godtyckligt komma överens om vad de flesta människor tycker är “rätt och fel” och sedan kalla det “mänskliga rättigheter”, och mena att alla måste underkasta sig dem. TROTS att det inte per definition finns någon “Absolut Sanning” eller något universalt “rätt och fel” som kan gälla alla människor på jorden.

    Vi kan själva definiera kärlek. Vi kan bestämma, att det betyder att man får ha sexuellt umgänge med vem man vill så länge båda/alla är med på det. Vi kan t. o. m. bestämma att det är en “mänsklig rättighet”, och sedan kräva att alla måste acceptera det. TROTS att det per definition INTE FINNS något universalt, Absolut “rätt eller fel”. (Motsägelsefullt? Ja visst!)

    Alltså…
    Helt krasst kan man säga att “Mänskliga rättigheter”, som så många åberopar som grund för att leva ut allehanda böjelser, är en mänsklig efterhandskonstruktion för att upprätthålla någon slags moralisk rättvisa. Den sekulära människans ERSÄTTNING för den bibliska Gudens ordning och rättvisa. Inte sant?

    Skulle alla människor leva ut Guds ordning och leva som Jesus gjorde, så skulle de “mänskliga rättigheterna” vara helt överflödiga. Det tror jag de flesta kristna håller med om.

    Men, vi har alltså att välja på Guds ordning eller människornas ordning. De två alternativen.

    När vi har gått till botten med den här frågan, ärligt och noggrant, och helhjärtat kan säga att vi tror på ETT av alternativen, då kanske vi kan gå vidare till “petitessfrågor” som könsneutral äktenskapslag. Då kommer svaret redan vara givet. Oavsett vilken sida man väljer.

    Allt gott!

  2. Kort reflektion till Sandras kommentar. Riktigt så enkelt så att det vara finns två vägar är det nog ändå inte. Två exempel:
    Man kan tro att Bibeln är Guds ord men anse att de här orden kan tolkas på olika sätt.
    Jag anser till exempel att kvinnor gott och väl får säga vad de tycker i församlingen samtidigt som jag förstår hur det finns de som med Bibeln som grund tycker tvärtom. På samma sätt tror jag inte frågan är glasklar ens för de som tror att Bibeln är Guds ord.

    Sedan kan man säkert också vara av den åsikt att Bibeln är Guds ord och själv följa den lagen men anse att andra har rätt att fatta sina egna beslut och välja en annan väg och därför vara för en könsneutral äktenskapslag.

    Så nej, jag tycker inte att svaret är givet.

  3. Tack för kommentaren Johanna. Jag väntade mig en sådan invändning, men gick inte in på det i det förra inlägget, det skulle bli så långt.

    Om jag får upprepa alternativen:

    1. Bibelns Gud finns, och han är den han själv säger sig vara i Bibeln, oavsett vad jag som hans skapade varelse tycker. Jag försöker ärligt förstå hans vägar och litar på att han vet bäst.

    2. Det finns ingen Gud och därmed ingen absolut sanning. Jag får göra som jag vill med mitt liv, det finns inget rätt eller fel. (Det blir dock problematiskt för många eftersom människans inbyggda moraliska kompass gör det svårt att leva utan moral, därav människans påhitt: “mänskliga rättigheter”)

    Har man då inte modet (eller kunskapen) att helhjärtat välja sida, så önskar man sig kanske ett tredje alternativ. En kompromiss av de två alternativen, kan se ut såhär:

    1+2. Det finns en gud och jag tolkar honom som jag finner bäst. “MIN gud skulle aldrig säga si och så!” “MIN gud är minsann inte så kärlekslös.. “JAG tror på en sån och sån gud…”, “jag tror på Bibeln men jag tolkar den som JAG vill” “och förresten behöver man ju inte tro på ALLT som står där, om det känns obekvämt”

    …Bäst att inte tänka på ställen som påminner om att man inte kan “tjäna två herrar”, att man ska “vara Gud till lags mer än människor”, att man får räkna med att bli “hatad av världen”…osv.

    “MIN gud”, kan vara nog så politiskt korrekt, men problemet är att den guden bara existerar i människors huvuden.

    När man inte tar Gud på orden när man läser Bibeln och inte tror att han faktiskt menar det han säger, har man inte redan då satt sig själv över honom? Menat att man vet bättre?

    Är man inte på väg att knåpa ihop sin egen gud allteftersom det passar en själv?

    Guds eget namn är: JAG ÄR DEN JAG ÄR. Oavsett vad någon av hans små skapelser tycker. Och han Är den han Är redan innan vi fanns. Eller hur?

    Och tycker inte du att det finns en avsevärd skillnad mellan Guds klargörande över sin avsikt med hela människosläktets inbördes relation redan på bibelns första sidor, och ett råd om ordningen till en specifik församling?

    “Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem…”
    Och: “Var fruktsamma och föröka er…”

    Mannen och kvinnan tillsammans är alltså Guds avbild…ska vi då dit och ÄNDRA på den bilden?

    Och föröka sig kan människan som bekant endast göra som kombinationen man-kvinna.

    Det är väl inga småsaker att gå och ändra på Guds skapade ordning?

    Nu har vi inte ens gått in på alla andra ställen i Bibeln som gör klart hur fruktansvärt illa, milt sagt, Gud tycker det är när vi bryter ner hans ordningar… För att han vill bespara oss ett öde som Sodom och Gomorras…

    Men saken är den att det spelar ingen roll, de kristna vet redan vad som står om det i Bibeln (förhoppningsvis). Det avgörande är ändå med vilken inställning vi läser Bibeln. Anpassar vi oss efter Gud, eller anpassar vi Gud efter oss..?

    Min avsikt här är inte heller att försöka övertyga någon att tro som jag. Förhoppningen var att kunna ge någon en tankeställare som leder till att man prövar sig själv och sina avsikter, går till botten med frågan så att man kommer fram till ett ställningstagande som man frimodigt kan stå för. Inte bara här och nu, utan även när vi står ansikte mot ansikte med Herren Jesus.
    Och inte för att jag tycker det, utan för att man kommit fram till att det är sant.

    Sedan vill jag förtydliga att jag inte anklagar eller dömer ut alla kristna som inte tagit ställning. Jag vet ju vilken massa lögner och missuppfattningar vi matas med hela tiden, och det är inte så lätt för alla att veta vad som är rätt. Jag ber att dessa ska hitta sanningen och våga bekänna den.

    Och till sist. Vi behöver öppet stå för sanningen. Av kärlek till de som blivit förledda att leva i uppror mot Gud, så att de får chansen att omvända sig till sin skapare och frälsare. Vi behöver be för dem. Vi behöver också be för och stötta kristna som kämpar med sådana dragningar men som vill följa Gud.

    Med detta sagt tackar jag för mig.
    H Sandra

  4. Tack Sandra för ditt svar och ska också ge en till kommentar innan jag också tackar för mig.

    Tycker fortfarande inte att det alternativ är så enkelt som du skriver. Och jag tycker inte det handlar om att jag försöker tolka Guds vilja så den passar in i mitt sätt att se världen. Men jag tycker att det många gånger inte är så lätt att veta vad Gud vill och att två människor som läser samma text ofta tolkar den på olika sett. Att så många kristna har olika åsikt i den här frågan ser jag som ett bevis på att vi tolkar det vi skriver. Tror det räcker så. Ha det fint!

    • Tack, Johanna och Sandra, för era tankar och ert bidrag till diskussionen. Jag blir överlycklig varje gång folk är respektfulla och ödmjuka. Vi får leva vidare med att det här är en fråga som delar folket och som delar kristna. Min gissning är att lagen säger ja ganska snart och att kyrkan sedan får ta sig en funderare. Det blir intressant att se om vi som kristna klarar av att diskutera frågan på ett bättre sätt än samhället i övrigt gjort. Jag tvivlar, måste jag erkänna. Men hoppas!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s