Enormt snabbt

Vissa dagar tänker jag inte alls på det. Vissa andra dagar kör det över mig som ett tåg.

Tiden går så enormt snabbt.

Bara det. Varje söndag känns veckan framför mig lång, men varje måndag när jag går hem från jobbet vet jag att veckan är nästan över redan då jag kommit så långt. Fredagarna avlöser varandra i ett tempo som är nästan hisnande, det känns som om idoler hänger löst och faller ut varannan dag. De löjligt korta veckorna blir snabbt löjligt korta månader. Till och med åren går snabbt. Jag kan inte fatta att Arvid har funnits i två år. Att vi har bott i Helsingfors i fem år redan känns helt overkligt.

Och jag känner att tiden går för enormt snabbt. Jag tycker ju om mitt liv och jag vill ha det länge. Nu känns det lite som om tiden kommer att bli knapp till och med om jag blir hundrasju år.

De här dagarna som börjar och slutar hela tiden – de är allt vi har här på jorden. Och vi vet inte hur många de blir, men jag vet att de just nu springer ifrån mig på ett sätt som känns brutalt. Jag tänker tillbaka på de evighetslånga barndomssomrarna och fattar inte. En sommar är ju en halvtimme. Ett läsår nästan lika kort.

Är det nu jag börjar bli gammal? När klockan inte längre tickar bara när en sekund blir nästa utan också däremellan?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s