Synd

Det är inte helt ovanligt att folk klagar på att kyrkan talar för mycket om synd. Det är inte helt oförståeligt heller, för visst talar kyrkan om synd. Jag har troligtvis aldrig någonsin varit på en gudstjänst där synd inte berörts på något sätt och ändå väljer jag att frivilligt återvända varje söndag. Varför?

Tja.

Jag söker mig till gudstjänsten för att talet om synd inte kommer som någon större överraskning för mig. Varje dag ser jag ju tydliga tecken på min egen otillräcklighet, min synd och min brist. Jag fegar ur när jag borde vara modig, jag köper något jag själv vill ha istället för att ge pengarna åt någon som behöver dem, jag ljuger för att rädda mitt eget skinn, jag är avundsjuk och missunnsam, jag visar mina medmänniskor mindre tålamod och kärlek än de förtjänar och behöver, jag lägger min egen bekvämlighet framom det mesta. Varje dag. Kanske inte allt det där varje dag (tack och lov) men varje dag är jag så uppenbart misslyckad. Det behövs egentligen ingen gudstjänst för att påminna mig om det.

Jag söker mig till gudstjänsten för att talet om synd inte stannar vid talet om synd. Där kommer också förlåtelsen och där kommer också upprättelsen. Där finns påminnelsen om att Gud tar emot mig som jag är. Jag påminns om att Han vet allt det där, ser allt det där men att Han ändå älskar mig och säger att jag får vara hos honom, att jag får en ny chans. Nåden är ny varje dag och den räcker till och med åt mig.

Jag söker mig till gudstjänsten för att talet om synd inte stannar vid talet om synd eller ens förlåtelsen. Där kommer också utmaningen att göra om och göra rätt. Trots att jag så uppenbart inte klarar av att vara allt det jag egentligen vill vara så uppmuntras jag där att göra större saker än jag egentligen förmår. Jag påminns om vem jag egentligen vill vara, hur jag egentligen vill leva och vad jag egentligen anser att är det bästa sättet att förhålla mig till världen, de människor jag möter i den och den Gud som jag av hela mitt hjärta tror att har skapat den.

Jag söker mig till gudstjänsten för att talet om synd inte skrämmer mig eller irriterar mig det minsta. Tvärtom. Bara genom att mina sprickor blir uppenbara kan jag börja lappa ihop mig själv igen.

Advertisements

2 thoughts on “Synd

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s