Rätt att vara elak

Igår pratade jag och mina knappt vuxna studerande om argumentation. Jag betonade vikten av att i alla frågor vara saklig och att aldrig någonsin raljera över meningsmotståndare. Det går att vara engagerad utan att håna och förminska dem som tycker annorlunda. Det går att ha en stark åsikt men ändå vara mogen och sansad. Vi var överens om att den som faller för frestelsen att håna en annan människa redan har förlorat.

Jag vet att jag har skrivit om det här ämnet förr, men frågan lämnar mig liksom inte ifred. Tyvärr. Det dyker ju hela tiden upp nya exempel på människor som gärna raljerar och människor som tycker att det är ett acceptabelt beteende.

Idag blev en av mina allra, allra godaste vänner kallad idiot och tönt i ett kommentarsfält på facebook. Han blev också anklagad för att se ut som en femåring och befinna sig på en femårings intellektuella nivå. Föga överraskande till följd av hans teologiska åsikter i fråga om vigsel av homosexuella par. En fråga som jag vet att han ogärna skulle diskutera, men en fråga som journalister gång på gång på gång kräver hans svar på. Och det banala är ju att många människor sedan suckar och stönar och säger att kyrkan hela tiden vill slå människor i huvudet med sina konservativa åsikter. De flesta jag känner med klart konservativa åsikter skulle mycket hellre prata om helt andra frågor, men de slipper ju aldrig undan dem. För vi älskar att höra dem säga det som befäster våra fördomar. Så tvingar dem att säga det. Gång på gång på gång. För att vi älskar att få hata dem. Eller?

Du har all rätt i världen att kritisera hans åsikt. Det är det många som gör, ställ dig i kön bara. Men jag kan inte tycka att du har rätt att vara elak. Vi måste kunna diskutera och argumentera utan att håna och förlöjliga andra. Vi måste visa exempel för dem som kommer efter oss. Varför förvånas vi av internetmobbning bland skolelever när det är så här vi vuxna låter när vi stöter på oliktänkande?

Du vill göra världen bättre. Det utgår jag från. Också du som skrev att min vän är en tönt skrev ju det för att du strävar efter en bättre värld och tycker att han ställer sig i vägen. Det får du tycka. Men tycker du inte att du har förlorat lite av din strävan i den stund som du väljer att kalla en medmänniska idiot?

13 reaktioner på ”Rätt att vara elak

  1. Jag håller med dig. Även om mina egna åsikter är motsatta Daniels, behöver jag ju inte håna honom för det. Varför är det så omöjligt för oss att ta första steget mot en vettigare diskussion? Hur kan vi kräva reson av den motsatta sidan, medan vi själva förväntar oss att komma undan med förolämpningar?

    • Exakt. Det är ju allas vårt ansvar att försöka orka vara den som tar första steget. Det går att respektera också den som tycker helt annorlunda än vi själva gör. Det måste gå.

  2. Jo och nej. Det är aldrig ett vasst retoriskt argument att kalla någon för idiot. Däremot ÄR det idiotiskt att med vett och vilja exkludera en grupp i vårt samhälle från att ha samma rättigheter som majoriteten har. Så idiotisk person? Nej, säkerligen inte, men idiotiska åsiketr? Ja, objektivt sett är det nog så.

    • Det får du förstås tycka. Och jag diskuterar ju inte åsikten i sig utan en del människors sätt att hantera åsikten.

      Dessutom anser jag egentligen att det är för milt att kalla dylikt beteende för ett mindre vasst retoriskt argument, vilket jag själv gjorde. Egentligen tycker jag att elakhet och illvilja betydligt bättre beskriver vad det är att kalla en annan människa idiot.

  3. Jag håller med dig, naturligtvis. Jag har jobbat med Daniel på Korv-Görans i tiderna, och vi har varit på UK tillsammans och jag vet att han är en genuint fantastisk människa. Blev jätteglad när jag läste att han är ny kyrkoherde i Petrus.

    Samtidigt håller jag med om målet för kritiken. Man kan inte krama om någon och välkomna dem och älska dem och samtidigt neka dem samma rättigheter som man själv har. Det är hyckleri, hur man än vrider på saken. Jag vill inte ha en kram av någon som sedan (teoretiskt) säger till mig och min fästman: ni två syndar i er kärlek, er relation är inte värdig Guds välsignelse.

    • Tack för din kommentar! Tack för att du förklarar och diskuterar på ett sakligt sätt trots att det här ju är en fråga som ingen kan begära att du ska förhålla dig sakligt till. Du är i sanning fantastisk, min vän!

      Jag tror att både du och jag vet att den här frågan är besvärlig för kyrkan av många olika orsaker. Vi vet också båda två att långt ifrån alla kristna tycker lika i den här frågan och att vi inte ska dra alla över en kam.

      Det jag hoppas är att den här frågan lika lite som någon annan fråga får bli avgörande på så vis att vi underkänner en annan människa helt på grund av den åsikt hon har i frågan. Ingen fråga borde få vara så avgörande gällande vår uppfattning om en annan människa.

      Det är ju paradoxalt nog så att han får skit från alla håll just nu. Någon tycker att han är alldeles för konservativ på grund av att han inte vill viga homosexuella par. Någon annan tycker att han är alldeles för liberal för att han gärna samarbetar med kvinnliga präster. Och i båda dessa läger finns det människor som därför tycker illa om honom, som tycker att han helt saknar trovärdighet som människa.

      Det skrämmer mig.

  4. En god argumentation börjar med att man lyssnar på motparten. I en god argumentation har deltagarna som syfte att lyfta fram sin egen ståndpunkt och låta motparten komma till tals, så båda kan delta i det intellektuella samtalet. Det handlar inte om att köra över, raljera, härska och slå sönder, och ett eventuellt övertygande sker genom bra argument, inte utifrån vem som är mest elak eller fräck. Kommentarfält brukar tyvärr befolkas av människor som inte har kapacitet till denna typ av intellektuell argumentation. Må detta inlägg och inlägget ovan vara en början på ”reclaim kommentarfälten” 🙂 Tack Amanda för din blogg!

    • Vi verkar onekligen inte vara mogna för kommentarsfält. Och då är det ju ändå oftast hyfsat sansat på facebook där folk ändå ska kommentera under eget namn. Tack för din kommentar! Den värmer!

  5. Men bara av rent intresse- tycker du själv att homosexualitet är fel? Vad skulle hända om tex någon av dina syskon, kompisar eller egna barn längre i framtiden skulle komma ut ur skåpet? Menar inte att vara plump, är bara intresserad av hur du, i detta fall som kristen, resonerar?

  6. Tack för din fråga!

    Vad som skulle hända? Ingenting. Jag skulle tycka precis lika mycket om den människan som jag gjorde innan. Det förändrar ju ingenting. Jag skulle önska henne allt gott. Jag skulle välkomna in en eventuell partner i mitt liv.

    Och det här gör inte mig unik, absolut inte. Jag är säker på att det gäller de allra flesta kristna. Också de kristna som anser att homosexualitet är fel skulle fortsätta älska sina barn även om de var homosexuella. De skulle inte bryta kontakten med en homosexuell vän. Jag har inte pratat om det här med min vän i exemplet ovan, men jag är övertygad om att han skulle svara på exakt samma sätt.

    • Okej, tack. Men vad är då den springande punkten – om du inte har nåt mot homosexuella, om homosexualitet är helt acceptabelt på samma sätt som heterosexualitet, och om inte läggningen spelar någon som helst roll…? Vad handlar debatten om då? Då borde det ju vara självklart att alla skall ha lika rättigheter?

  7. Djävulen sitter och gnuggar händerna, myser i skägget och ropar ”mera, mera” när ni kristna bråkar publikt och lägger energi på helt onödiga världsliga ting. Ankdammen fortsätter att simma runt i sin lilla bubbla där det viktigaste är vad prästen har mellan benen. Varför inte sluta med detta navelskåderi? Lite perspektiv tack. Kristna österbotten är inte världens centrum, det är inte det här vi ska fokusera på. Ut och hjälp folk istället, hjälp inte bara dem som är endera aktiva i församlingen eller hemlösa, utan även de som lever i skymundan, som aldrig själva skulle våga be om hjälp. Så många barn och unga far illa, jag slår vad om att vi alla har en familj i närheten som behöver hjälp, vi är bara för blinda för att se dem. Folk i allmänhet avskyr kyrkan just för de eviga debatterna om de homosexuellas rättigheter eller kvinnoprästernas vara eller icke vara. Kärleken är det viktigaste i kristendomen, vart har den slarvats bort?

    Min kommentar kommer direkt ur hjärtat och orden känns inte som mina egna, pröva dem gärna.

    • Spännande kommentar! Tack för den.

      Själv tycker jag illa om att alls diskutera sådana här frågor just för att fokus blir fel. Problemet är att folk utifrån hela tiden kräver svar på just de här frågorna. Och sedan klagar på att det är det enda kristna talar om. Trots att de flesta av oss allra helst skulle slippa. Jag känner ganska få kristna (men nog några) som med glädje diskuterar de här frågorna. Oavsett åsikt.

      Någon dag hoppas jag att media orkar börja ställa andra frågor, men just nu känns det väldigt långt borta.

      Tack igen! Tar till mig och funderar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s