Min rädsla

IMG_0642.JPG

Hon ligger och läser. Klockan är egentligen alldeles för mycket. Lampan är släckt men hon har listigt nog letat fram en ficklampa. Och jag har förstås inte hjärta att avbryta henne. Läsning är livsviktigt, supernyttigt, pengar på kontot. Då spelar det ju egentligen ingen roll att timmen är sen och morgondagens förskoledag ett faktum.

Hon hittar dem överallt; böckerna och tidningarna. Orden och berättelserna. De andra världarna. Hon är på väg någonstans för att göra någonting och plötsligt har hon bara försvunnit in i en bok och glömt vad hon egentligen tänkte göra.

Jag älskar det. Förstås. För jag vet ju hur gott det gör en människa. Samtidigt bär jag på en rädsla för att det ska ta slut, att hon ska tröttna.

Du får gärna övertyga mig om att min rädsla är helt obefogad.

Advertisements

6 thoughts on “Min rädsla

  1. Tack för påminnelsen! Men samtidigt är jag osäker. Så många av mina gymnasiestuderande säger att de läste massor när de var barn men att de helt slutade läsa i högstadiet och fortsättningsvis bara läser när de verkligen måste. Om ens det. Hur kan det gå så?

  2. Åh, ja uppmuntra henne att läsa, fast timmen ibland blir sen. Som dagistant i förskolegrupp har jag nog mycket större förståelse för barn som är trötta efter ha somnat sent för att de läst än för att de stirrat i en skärm lika länge. Läsning är så roligt, visst går det i perioder men när man väl hittat sin lust och material som tilltalar så tror jag nog att man läser oavsett vad. Du är ju också en läsare, så jag tror att när hon ser och förstår vad läsning ger dig så blir hon lika inspirerad. 🙂

  3. Jag är övertygad om att hon någonstans är fast! Böckerna har henne redan. Kanske blir det som för dina elever att en tid blir annat viktigare. Men när hon funnit ordens magi kommer hon alltid kunna återvända om och om igen. När jag pluggade på universitetet avhöll jag mig fr skönlitteratur i f e m år. Vågade inte ge mig hän. Men som jag längtade…

    • Vilket bra vitttnesbörd! Själv avhöll jag mig från skönlitteratur under halva högstadiet och nästan hela gymnasiet. Ville inte. Tyckte inte jag hann. Idag tänker jag att jag ju bara hade tid då. Varför läste jag inte hela tiden när möjligheten fanns? Nu är det ju det jag vill allra mest; läsa hela tiden.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s