Utrymme för besvikelse

Vi har det bra, men barnen saknar sin pappa. Jag förstår dem, jag saknar honom också.

Arvids saknad är rätt onyanserat uttryckt.

– Pappa, säger han (för han kan det nu) och fejkgråter.
– Ja, saknar du pappa? frågar jag när han ser förväntansfullt på mig.
Och då nickar han glatt och förstått och säger mmm eller aaa. Likt sina västra grannar tycker Arvid ofta att j:et i ja är överskattat.

Ingrids saknad skildras med mera dramatik. Oftast kring läggdags när bruset lagt sig.

– Det enda jag behöver just nu i hela världen är pappa.
– Jag bara kan inte somna utan pappa, det går inte.
– Det är alldeles för tomt i den här sängen när pappa inte är här.

Och ibland. Ofta, faktiskt. Redan dagtid och med hopp i rösten och blicken:
– Tänk om pappa har köpt ett djur åt mig på resan!
– Det tror jag nog verkligen inte, säger jag.
– Men du kan inte veta. Tänk om!

Det finns utrymme för besvikelse.

Advertisements

4 thoughts on “Utrymme för besvikelse

  1. Det låter bekant det där. Varje gång min man, som är sjöman, är på jobb är det världens klagovisa för att han inte är hemma. Mammas mat är tråkig och dum, hela mamma är tråkig och dum – för att pappa inte är hemma. Men sen då han är hemma är det ack så viktigt att också mamma nattar 🙂
    Och jo även här önskas det presenter inför hans hemresa – dock ännu inga husdjur på den önskelista som hon brukar rabbla upp.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s