Helt utan stolthet kan jag berätta att jag är ungefär sju gånger dyrare i drift än vad Fredrik är. Han vill nästan aldrig ha något och köper följaktligen nästan aldrig något, vilket förstås är sunt.

Men igår kom en av Fredrik önskad tingest hem till oss. Robotdammsugaren. Jag var lite motsträvig först, trots att jag någon gång lovat mig själv att uppmuntra alla hans initiativ så länge mina driftskostnader är så mycket högre. Men jag kunde inte låta bli att tycka att dammsugningen är vårt minsta problem. Att det är det eviga plockandet som tar kål och att det knappast blir mindre evigt om vi ska bereda rum för roboten.

Nåja. Som bäst kör den omkring i köket. Jobbar rätt lokalt, som Fredrik sa. Den låter lite hemtrevligt där borta. Barnen älskar den. Arvid vinkade godnatt till den, pussade och kramade före han gick till dagis. Jag hoppas den kan lindra Ingrids enorma husdjurslängtan.