Jag skulle välja dem

De besöker vårt sommarhem en av sommarens allra vackraste dagar. En mamma, en pappa och två barn.

Livet blir aldrig som vi tänkt oss, säger vi. Vi menar det alltid men ibland menar vi det ännu mer än vanligt. För den här familjen gäller ibland. Ett av barnen bär på en sjukdom som format resten av familjens hela liv. Deras vardag är en helt annan än vår. Deras utmaningar av helt annan art. Deras glädjeämnen på ett sätt mindre, då de gläds åt sådant som många av oss andra räknar kallt med. Deras glädjeämnen på ett sätt större, då de gläds åt sådant som många av oss andra räknar kallt med.

Vi äter spenatsoppa i sommarhusets trädgård. I skuggan av äppelträdet, bara där står vi ut med hettan. Så idylliskt. Vårt samtal är mycket, men inte idylliskt. Vi lyfter de stora frågorna. Om livet, hoppet. Besvikelser, orosmoln. Det är andra gången jag träffar mamman, första gången jag träffar pappan. Ändå delar de ärligt med sig av det liv som är deras, det riktigaste och viktigaste i deras liv. Medan en av dem hela tiden håller minst ett halvt öga på barnen. Sådan är deras vardag, ständig koll.

Jag slås flera gånger av hur lätt det är att tycka om dem. Den kärlek och kraft som de utstrålar är påtaglig. De är så varma, så genuina, så trötta, så starka.

Jag tänker det som många andra säkert tänkt och som säkert gör dem vansinnigt irriterade; om jag skulle vara ett barn med specialbehov skulle jag välja att komma till just dem. Det är ju ingen tröst i en vardag som kostar och sliter. Men det är sant. Jag skulle välja dem.

O, liv. Här landar vi och har ingen aning. Småningom märker vi och ofta blir vi rädda. När vi välkomnar våra barn öppnar vi armarna för ännu flera möjligheter att livet blir ännu mindre det som det kunde ha blivit.

Tänker jag, när jag äter min spenatsoppa. Under äppelträdet. Ser deras kärlek, deras tacksamhet. Deras matthet, deras glädje. Hoppas att de alltid nu som då får vila i skuggan av till exempel ett äppelträd.

Advertisements

One thought on “Jag skulle välja dem

  1. Amanda. Mina ord försvann med tårarna som rann när jag läste det du skrivit. Men jag vill ändå säga att jag skall skriva ut din text, för att kunna läsa de dagar som inte erbjuder vila under äppelträdet. Tack.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s