Det är läggdags och Ingrid ska egentligen sova. Istället bläddrar hon febrilt i lådan med framkallade fotografier. Hon måste hitta en bild innan hon kan somna.

Och där är den! Med bilden på henne och kusin Edith kommer hon sedan till ro.

Morgonen därpå pratar hon och jag i bilen på väg till förskolan. Och plötsligt säger någon av oss något om sommaren.
– Nej! utbrister Ingrid häftigt. Jag får inte tänka på sommaren. Då börjar jag sakna Edith så mycket att jag börjar gråta.

Det är som det säger, våra förstfödda flickor. De är kusiner sådär annars men systrar på sommaren.