Efter att ha tillbringat hela dagen med spanska lärare vet jag tre gånger mera om Spanien än jag visste igår. Och jag tänker att om jag någon gång skaffar en tatuering så kan det mycket väl hända att det står “Jag älskar det nordiska välfärdssamhället” med smakfullt minimalistiska bokstäver någonstans på min lekamen. Perspektiv gör gott.

Men att leva och bo i ett land där folk kramar om en, kommer nära när de talar med en (nästan för nära ibland med nordiska mått mätt) och talar mycket och vänligt är inte heller trist.

Att fira en aprilfredag i plus 28 är också sådant jag kunde leva med.