Två insikter

Idag lyssnade jag på söndagens Snakk medan jag susade fram (I wish) på morgonlänk. Och jag tänkte dela med mig av två insikter som jag gjort i mitt arbete med ungdomar.

Insikt 1: Det kanske allra vanligaste orosmoment unga människor bär på är att deras föräldrar grälar mycket. Många, många tonåringar lever i rädsla för att deras föräldrar ska skilja sig.

Insikt 2: Ett annat ständigt återkommande dilemma är att många tonåringar upplever att de hela tiden är osams med sina föräldrar. Att de fastnat i ett dåligt sätt att tala (egentligen skrika) och vara med varandra som är svårt att bryta.

Jag är helt övertygad om att insikterna ovan påverkat vår familj massor. Vi vill inte gräla och bråka. Vi tror att luften kan rensas också med lägre volym. Vi tror rentav att luften i många lägen kan hållas i skick genom att man vädrar redan innan det blir tungt att andas.

2 reaktioner på ”Två insikter

  1. Brukar alltid ha dig som målbild när jag tänker på hur jag vill gräla. Har så många gånger beundrats av er när du skriver om att ni aldrig skriker högt hemma, varken på varandra eller på barnen.

    Två typer i tv:n skrek jättemycket på varandra häromdagen när Matheo gick förbi och han ba ”Oj, de där var verkligen osams!” och jag tog tillfälle i akt och frågade om han tycker att vi bråkar mycket här hemma och han sa ”Nä, huså?”. Så jag undrar om jag kanske överdriver när jag tror att vi gastar och har oss. Det kanske KÄNNS värre är var det är. Eller vad vet jag. Beundrar er i alla fall. Vill bli er!

  2. Måste medge att jag funderade på samma sak då jag lyssnade på SNAKK igår. Varför alltid skrika?

    Min man har haft skrikande och bråkande föräldrar och vill under inga som helst omständigheter vara en sådan förälder. Jag är temperamentsfull, ”snabb i svängarna”-person, MEN då jag grälar så diskuterar jag! Är livrädd för att fula ord om den andra (personangrepp) ska ploppa ur munnen. Ord sårar så mycket.

    Å andra sidan, det är inte heller bra att inte gräla!! Man måste ju få ut sina känslor och diskutera meningsskiljaktigheter. Men vi tror det är bättre att diskutera. De allra flesta gräl kan vi ha då barnen är hemma och vakna (6 & 3 år). Sen konstaterar de att ”mamma och pappa var osams, men nu är det bra” och det finns ingen dramatik på det sättet.

    Det är svårt att gräla ”civiliserat”, men vi har verkligen strävat efter det från start (pga mannens bakgrund) så vi har övat ganska många år redan…! Innan barnen kom var det lättare att ta en time-out i grälet för att fundera ut vad man verkligen vill säga. Det kan vara svårt att precisera var skon klämmer, förstår ni? Ibland vet man att man är kokande ilsken, men inte riktigt varför.

    Och ibland är man jätteirriterad och vill klaga på sin partner, men sist och slutligen är man missnöjd med något inom sig själv… Något illamående som kan spys ut på partnern/syskonet. Har alldeles för många gånger blivit utsatt för sådant, utskälld fast den som skäller mår dåligt i sig själv!

    Nåjo, inte är jag nåt proffs på detta ännu, men det blir bättre hela tiden. Man lär sig att analysera sina känslor och kunna kommunicera dem på ett konstruktivt vis.

    Sorry, lång kommentar! Och tack för en synnerligen läsvärd blogg ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s