Till en framtida Arv

Om du har kollat igenom min telefon eller bläddrat igenom våra fotoalbum så har du kanske märkt att du försvinner strax efter din ettårsdag. Och med fog kanske du undrar varför. Tröttnade vi plötsligt på dig? Tillbringade vi plötsligt ingen tid med dig? Tyckte vi att du var mindre förtjusande efter ett än före ett?

Nej. Nej. Nej.

Men älskling, kring din ettårsdag hann vi bara försiktigt hala fram en telefon och du kom genast springande mot telefonen och skulle kolla resultatet. Av en bild vi ju aldrig hann ta före du kom springande eller av en bild som på sin höjd visade upp vaga konturer av ett ljushårigt väsen i snabb rörelse. Vi har ju nästan inga krav alls på bildkvalitet i den här familjen, men till och med för oss blev det lite för illa.

Och sedan, när du var kring ett år och tre månader så var det inte bara det att du ville se bilden. Nej, du ville ta telefonen och sedan behålla telefonen. Om du fick som du ville var telefonen helt messed up efter en liten stund för du hade ju ingen aning om vad du gjorde, men du var verkligt bra på att låsa upp en iphone och bläddra mellan samt öppna olika appar och sedan härja omkring. Om du inte fick som du ville så visste alla det. Och med alla menar jag alla. Ditt missnöjda rop var ett missnöjt rop som hela gränder, kvarter och stadsdelar kunde ta del av. Nå, kanske inte. Men fler än en gång hördes det klart och tydligt ända ut på gården. Och vi bor ju ändå på tredje våningen.

Så det gick inte att vinna.

Så vi slutade försöka. Den där ena bilden, som ändå bara blev suddig var inte riktigt värd en halvtimme av gnäll och gråt och missnöje. Eller en telefon med skumma inställningar och bottennoteringar i viktiga spel. Eller en försvunnen telefon.

Därför finns du inte egentligen alls förevigad som drygt ettåring.

Och det är ju så synd. För varje dag var du bedårande. Varje dag smalt ett modershjärta i din omedelbara närhet. Varje dag fick du oss att skratta högt. Varje dag fick du oss att se på varandra och säga att det här borde finnas på bild.

– Älskling, tar du fram telefonen? Nej, men nej… Det går ju inte.

Makalös var du. Varje dag.

20140331-204614.jpg

Selfies gick ibland. Helst med favoriternas favorit, syster Ingrid.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s