Vi åkte hemifrån halv sex. Och kom hem igen halv nio. Då hade vi hunnit göra väntrummet, läkaren, skötaren, väntrummet, läkaren, väntrummet, skötaren och apoteket. Arvid ska få äta kortison mot en suspekt hosta. Och febrrnedsättande.

Det här om något är priset på småbarnsliv; att lägga en helkväll på ett par kortisontabletter. Absolut värt det. Men lite frustrerande. Lite tråkigt. Lite tålamodsprövande. Och mycket tungt att se den lille tappre lida.