Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur ointressant jag är som människa, men nu finns ingen tid kvar för det. Redan för tio minuter sedan borde jag ha avsagt mig all annan sysselsättning än litteratur, jag lever redan på övertid.
Så vi återkommer till mitt ointressanta jag. Istället kan jag skryta lite lätt med att jag idag sprang längre än någonsin förut; 22 kilometer. Med tanke på att jag tränar för halvmarathon börjar jag känna att jag är på bättre sidan.
Nästan för lycklig 
22 km får man skryta med 🙂 är det HCR du tänker springa? det är ett smockfullt men välordnat o kul lopp! Lycka till med träningen!
Ja, jag ska springa HCR om kroppen vill just den dagen. Efter mitt halvmara i höstas, som jag sprang förkyld, springer jag aldrig mer ett lopp när jag inte är i skick. Hade störd hjärtrytm och svindel ännu många timmar efter målgång. Kan ju aldrig vara bra.
Ja – du får skryta! Jag är SÅ imponerad, att du hinner med två små och ett krävande arbete. När har du egentligen tid att träna?
Tack för tillståndet att skryta! Känns ju lite bättre då. Jag försöker få till tre länkar i veckan, och det gör Fredrik också. Fler pass har vi insett att bara skapar stress och frustration. Så inte värt det. Har som mål att inte springa efter att barnen lagt sig eftersom den tiden känns alldeles för dyrbar för att träna bort. Så vi petar in något pass efter jobbet någon vardagskväll och något/några på helgen. Väldigt sällan blir det spontant. Nästan alltid vet jag vilka dagar jag ska springa och när redan innan en ny vecka börjar.