Vardagsnåd är att ha en svärmor som sätter sig på tåget och kommer hela vägen hit (Helsingfors ligger ju så brutalt avsides) för att ta hand om en krasslig Arv några dagar. Vi har fått jobba. Vi har fått hinna. Vi har fått komma ikapp oss själva. Vi (läs: jag) har fått ner irritationsnivån rejält.

Vardagsnåd är inte att han fortfarande är krasslig. Han slog antagligen sitt livs bottenrekord i sömn i natt och vi fick byta tre blöjor under nattens timmar.

Tionde dagen idag. Tänk det.