En sällsam gåva

Varje dag jag får blogga om hårfärg och sjuk hals är en sällsam gåva. Tro aldrig någonsin att jag inte inser det.

Men tro aldrig heller att det är allt.

Eller att allt någonsin skulle kunna få finnas här.

Det handlar inte om att hålla upp en fasad av att allt skulle vara perfekt. Det handlar om att välja vem som ska bära vad. Och det handlar om att väldigt mycket av det som är större och farligare än hårfärg och halsont inte är mitt eget stora och farliga och därmed inte mitt att göra vad jag vill av, dela hur jag vill.

Det stormar. Det verkar göra det numera. Svaga dagar frågar jag mig om det ska vara så här? Att stormarna bara tilltar med växande ålder? Att mina jämngamla vänner och jag med dem blir mindre odödliga och mera kantstötta för varje år som går?

Mera än någonsin vill jag sträva efter sådant som ingen och inget kan ta ifrån mig. Livet kommer och vad det för med sig har jag absolut ingen aning om. Vackert kommer det att vara ibland. Men aldrig alltid. Lätt? Ganska sällan. Och jag gissar att det kommer att glesna mellan de där lätta stunderna.

Så mera än någonsin längtar jag efter ett hopp och en förtröstan som består. Som är beroende av inga omständigheter. För omständigheter kommer och går. Bevisligen. De håller bara inte.

6 thoughts on “En sällsam gåva

  1. Jag är lite äldre så därför ska jag ta mej rätten att viska facit: JA, det blir svårare och glesare mellan dom lätta stunderna. MEN det går i takt med något annat.
    En acceptans, en färdighet, beredskap, en styrka som liksom täcker det som skall täckas. Typ kortspel he he…
    Så därför vågar jag påstå att det går jämnt ut liksom.
    Ingen fara. Hälsn: Mattefacit i slutet av boken .

    • Det låter lite som det jag förväntade mig. Hoppades på. Livet blir ju om möjligt ännu rikare när ännu mindre tas för givet. Och det är ju onekligen så att den som räknar med litet gläder sig mera när det någon gång blir mycket.

  2. Det slog mig då jag läste vad du skrev att vi håller på att bli vuxna. Att gifta sig, få barn, köpa bil, bygga hus, bli lärare, fylla tretti och så vidare har inget med det riktiga vuxenlivet att göra. Utan det är såren, kampen, känslan av att det blåser och vetskapen om att det alltid finns någon i ens närhet som har det väldigt tufft!

    • Amen. Att det numera är regeln och inte undantaget att någon i ens närhet lider och får se livets baksidor. Det är väl vuxenliv. En mindre rolig del av vuxenlivet än att få äta glass precis när man själv vill.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s