Jag är en jättedålig frisörkund. Om man med en bra frisörkund menar en person som återvänder till salongen. Jag byter salong. Alltid.
Men nu överväger jag att stanna kvar där jag i skrivande stund. Inte för att resultatet är ovanligt gott, det vet jag ännu ingenting om. Inte heller för att jag fått en service jag inte kan leva utan.
Men för att jag börjar tröttna på att etablera nya kontakter då min och frisörers relation precis varenda gång börjar med ett utdraget och plågsamt konstaterande av hur otroligt dåligt mitt hår mår. Jag behöver kanske en frisör som redan vet det. Som redan från början förknippar mitt namn med problemhår och inte behöver inleda varje möte med att påminna mig om det.
Nästan för lycklig 
Och om du går tillbaks och säger då vad du vill ha annorlunda lär sig nog människan.
Det finns inget jobbigare än frisörer som inte gillar ens hår. Man gillar ju inte det själv så mycket heller, så det är inte så kul att höra det en gång till. Jag får alltid höra hur rakt, tunt och svårt att klippa mitt hår är. Nån har till och med sagt att ”det inte går att göra nåt”. Hopplöst fall. Inget fall i håret, alltså. Man tycker frissorna skulle få lära sig lite bedside manners också. Nåja, jag hör också till dem som byter frissa ofta. Men eftersom det är sant att mitt hår är svårt att klippa, försöker jag stanna hos dem som faktiskt får det klippt. Men de far på mammaledigt…