Föräldraledighet

Såhär på kvällskvisten denna lovfirardag har jag och Fredrik sett debatten om vem som är den bästa mamman. Jag tänkte mest av allt att det var bra stämning och att jag gladeligen skulle vara barn till alla de tre mammor som satt i studion. Hannah, vill du adoptera en 29-åring? Jag sover gott på nätterna och ropar egentligen aldrig utan att berätta varför. Jag lovar också att jag kan vara tyst och lugn när du hänger med Brooke och Ridge bara jag också får vara med i soffan och titta. Vill dock tydliggöra att jag är väldigt nöjd med min egen mamma.

Nästmest av allt tänkte jag på en kommentar som kom fram i en av intervjuerna. Den om att det är ett jobb att vara hemma med barn. Ett ovanligt krävande sådant, med ett ovanligt krävande arbetsgivare.

Vi spolar tillbaka tiden till våren 2008. Jag är ordenligt rund om magen, snart ska jag bli mamma. Och allt oftare säger jag något om att jag ser fram emot att få vara mamma och mammaledig. Och ungefär lika ofta som jag använder ordet mammaledig får jag svaret:

– Nå, ledig och ledig, och ett leende som säger att vi får se vad du säger om den saken sedan.

Och det här är vad jag säger om den saken sedan: redan då på våren 2008, före jag ens blivit mammaledig, bestämde jag mig för att alltid se föräldraledighet och vårdledighet som just ledighet. Det har jag gjort sedan dess. Varför? Därför att det i min värld är självklart att jag är ledig när jag är hemma med mitt/mina barn. Om jag börjar se umgänge med mina egna barn som jobb så betyder det ju att jag aldrig någonsin kommer att vara ledig igen före de flyttat hemifrån och det känns väldigt sorgligt.

Jag och alla andra som är eller har varit hemma med barn vet mycket väl att det inte är roligt varje sekund. Vi vet också att man ofta som föräldraledig är tvungen att göra saker som inte är direkt festliga. Bajsblöjor, havregrynsgröt i mikron och torka matrester från golvet får åtminstone inte mig att brista ut i jubel och sång. Likväl är jag ledig när jag gör det på dagarna istället för att jobba. Likväl kommer också den arbetande förälderns sommarlov att präglas av bajsblöjor, havregrynsgröt och matrester. Betyder det att sommarlovet då inte finns och att ledigheten egentligen inte är någon ledighet?

På inget sätt är en hemmaförälders gärning i mina ögon mindre värd för att jag väljer att inte kalla den jobb. Men på alla sätt var min egen tillvaro som hemmaförälder mera ljuvlig och mindre kravfylld för att jag kallade den ledighet.

Advertisements

8 thoughts on “Föräldraledighet

  1. Hej Amanda!
    Än en gång förundras jag över dina kloka tankar.. och än en gång tycker jag att det borde finnas fler i världen som tycker och tänker som du!

    Tusen tack för en bra blogg!

  2. Bland de bästa besluten jag har tagit var när jag var vårdledig med våra barn. Och det är precis som du säger, det är definitivt ledighet! Visst, det kan vara jobbigt, men något jobb är det absolut inte.

    • Absolut jobbigt – och absolut inget jobb. Vad roligt att höra att du är så glad över ditt beslut. Hoppas fler pappor småningom fattar samma beslut!

  3. Bara en tanke….Att kalla föräldraledighet eller t.o.m. vårdledighet för jobb istället för ledigt kan kanske vara en förståelig reaktion på kommentaren “jaha, du är bara hemma” eller ännu värre, utsagan “JAG är bara hemma”. Som om det inte skulle vara något värt! Här gäller det att bara stå på sig och vara stolt över det val man gör.

    • Förståeligt och naturligt är det absolut, ett slags försvar. Men varför måste man försvara ett gott val? Dessutom genom att kalla tid med sina egna barn för jobb? Och en annan tanke… Det är ju bara de som aldrig varit hemma med barn som kan använda termer som “bara vara hemma”. Om flera (också män) skulle testa på den vardagen skulle kanske ingen hemmamamma vara tvungen att upplysa någon om att hon minsann gör något viktigt och värdefullt och långt ifrån varje stund roligt och stimulerande.

  4. Oj, så vi tycker likadant! Jag var hemma i tre år med våra tvillingar. Dessutom var storasyster, 4 år, hemma. Storebror var andraklassist när småttingarna föddes. Ledighet? Javisst! Inte behöva passa andra tider än storebrors skolstart. Kunna ta dagen som den kommer. Jobbigt? Javisst. En make som dessutom tillbringade veckor borta från hemmet pga jobbet. Men riktigt jobbigt blev det först när jag återgick till yrkesarbetet. Att stanna hemma de tre åren var det bästa jag gjort.

  5. Du satte ord på det jag har tänkt! Jag har alltid tyckt att det är lite underligt att kalla föräldraledigheten för ett jobb. Visst är det otroligt krävande och ibland väldigt tungt att vara hemma med ett litet barn, men det är inte alls jämförbart med något lönearbete jag någonsin haft. Sen undrar jag också om man gör jämställdheten en björntjänst genom att alltför mycket poängtera det jobbiga med att vara hemma med barn. Då jag var mammaledig överraskades jag faktiskt av hur otroligt mycket jag njöt av att ta hand om barnet (trots allt det tunga) och tyckte att det var synd att så många pappor går miste om en sådan upplevelse. Om man istället skulle vinkla diskussionen till hur mycket man får ut av att vara hemma med ett barn kunde eventuellt intresset för att vara föräldraledig stiga bland männen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s