Gissa vem jag tänker på

Den senaste veckan har vårt liv berikats med en lek. Gissa-vem-jag-tänker-på-leken. Den är väldigt praktisk. Hon som motvilligt går alls och vägrar gå längre bitar kan traska på ganska tappert om vi leker samtidigt.

Jag älskar att via leken förstå hennes värld på ett nytt sätt. Nu inser jag vilka människor hon tänker mycket på, vilka sagokaraktärer som lämnat bestående men, vilka filmpersonligheter som berört. Det fascinerar mig och gläder mig att jag välkomnas in i den värld som är hennes bara genom att vi frågar och gissar tillsammans.

Välkommen med på ett par turer i Ingrids värld!

– Är det en människa? frågar Ingrid.

– Jo, svarar ja.

– Är det ett barn?

– Nej.

– Är det någon på teve?

– Ja.

– Aha. Är det någon av gladiatorerna?

– Nej.

– Är det någon av utmanarena?

– Nej.

– Då vet jag inte.

– Är det en människa? frågar jag. För nu är det min tur att gissa.

– Nej, säger Ingrid.

– Är det ett djur?

– Nej.

– Är det en figur eller en varelse liksom?

– Nej.

– Okej. Är det en sak då?

– Nej, säger Ingrid.

Förstå mitt dilemma. Det är inte en människa, inte ett djur, inte en figur och inte en sak. Så vad är det då?

– Du måste ge en ledtråd, Ingrid. Det är för svårt.

– Okej då. Det är något som inte lever.

Tack för den.

Vad det var?

Siffran 100.

Och varje gång. Verkligen varje gång Ingrid frågar:

– Är det en pojke?

och jag svarar:

– Ja

så lyder hennes följdfråga:

– Är det Arvid?

Och hon skiner upp när hon gör den gissningen, framför den ivrigt, full av hopp. Och jag påminns om hur mycket glädje hon redan nu har av den bror som en del självutnämnda experter menar att hon aldrig kommer att ha någon glädje av.

 

13 thoughts on “Gissa vem jag tänker på

  1. Hej, kikar in här nu som då. har inte riktigt hängt med i ert liv. nu började jag fundera på det du skriver här i sista stycket. varför skulle inte ingrid ha nån glädje av Arvid?

    • Om du läser ett par inlägg längre ner borde du få svar på den frågan. Som mamma till dessa två ser jag ju att de redan njuter av att ha varandra, men jag har fått höra flera gånger att åldersskillnaden mellan dem är för stor för att de ska kunna ha någon glädje av den andra. Jag tror att de som tror så tror fel.

  2. Äh, var det något så odramatiskt 🙂 inget att bry sig i, kommentarerna alltså. Du kan ju kontra med att det inte är så lätt att vara tvilling heller. Känner till fall där den ena tvillingen på nåt sätt alltid är i underläge, med betyg, pojkvänner osv. Kanske inte alltid så lätt att glädjas åt den andres framgångar för den andra. Nu får de växa upp som två individer. Och känner till fall av tjugo års åldersskillnad mellan syskonen, och de har minsann glädje av varandra. Och syskon med “optimal” åldersskillnad kommer inte alltid överens. Och det kan också vara en nackdel att få ett syskon väldigt tidigt, den första kan behöva mammas uppmärksamhet mer än vad mamman kan ge om det kommer en ytterligare med i bilden tidigt. Och det är inte heller lätt att vara en i en jättestor syskonskara, föräldrarna kanske inte har tid att se alla tillräckligt…osv. Men allt detta visste du nog redan 🙂

    • Jo, jag visste. Men tack för påminnelsen! Alla åldersskillnader har sina för- och nackdelar. Drygt fyra år på inget sätt bara dåligt.

  3. Den här leken är bäst! Vi leker den fortfarande ofta efter att vi introducerade den för ett par år sedan. Siffran 100 är helt i klass med en av Iduns senaste grejer som vi funderade på i ungefär 40 eller 50 kilometer på väg till Vasa. Det rätta svaret var “band som syns uppe i himlen”. Elledningar alltså. HELT omöjligt. Hon är nästan för klurig för att få vara med. Återge gärna flera omgångar av leken, jag älskar att läsa sånt här (och tror att jag inte är den enda).

    (Och jag tycker också det är härligt att höra om syskonkärleken mellan Ingrid och Arvid!)

    • Band som syns uppe i himlen! Idun och Ingrid borde mötas i den här leken, som en giganternas kamp. Jag har en känsla av att det kunde bli helt vilt. Har försökt styra in det på människor och djur just nu. Efter att det här med siffran 100 kom in redan efter en knapp vecka som lekare vill jag inte riktigt veta vart det kan barka om en månad.

  4. Tack för den här leken! Vi kom smärtfritt till förskolan och nästan smärtfritt hem. Är det ett fordon? var första frågan av 6-åringen. Och själv tänkte han på en ferrari då det var hans tur.Var har han lärt sig sånt, inte hemma i alla fall.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s