Joanna ställde frågan: Är lite nyfiken på hur ni tänkte med att Ingrid är på dagis fast du är hemma. Jag jobbar själv två dagar i veckan och då är vår 2-åriga dotter på dagis. Nu är barn nummer 2 på väg och jag skulle väldigt gärna vilja att dottern fortsättningsvis skulle vara på dagis 2-3 dagar i veckan fast jag är mammaledig. Av olika orsaker är det här väldigt viktigt för mig. Men det känns nästan lite förbjudet. Har ni stött på något motstånd i frågan?

Tack för frågan! För det första: nej, vi har aldrig stött på något motstånd. Ingen har ifrågasatt vårt beslut eller kritiserat det. Åtminstone har ingen varit modig nog att ta upp det med oss. Vad folk säger när vi inte hör är en annan sak, en sak som vi faktiskt bryr oss ganska lite om.

Ingrid har sedan Arvid föddes varit på dagis tre dagar i veckan. Hon är idag snart 4,5 år gammal och har gått på dagis sedan hon var ett år och två månader. Med tanke på att hon varit på dagis största delen av sitt liv har det blivit något vardagligt, naturligt och självklart för henne. Att plocka henne ur det samtidigt som en annan enorm livsförändring ägde rum kändes dumt. Och hittills känns det som ett bra beslut. Hon är alltid väldigt glad när det är tisdag och dags för dagisdagar igen. Och lika glad är hon när det är fredag och hon har hemmadagarna framför sig.

Hon tycker om att vara på dagis och hon har nästan alla sina kompisar där. Skulle vi bo i Österbotten skulle hon ha en stor del av sina kompisar hemma med någon av deras föräldrar och då skulle vi kanske ha valt annorlunda. Men här i Helsingfors har våra föräldralediga kompisar betydligt yngre barn och jag tycker att Ingrid ska få leka också med jämnåriga barn, inte tillbringa alla dagar med bebisar och på bebisars villkor. Hittills har Arvid ganska långt dikterat villkoren för våra hemmadagar och det skulle kännas orättvist mot henne om alla dagar var sådana dagar.

Om det plötsligt blir så att hon börjar vantrivas på dagis och ogärna går dit på morgnarna måste vi förstås fundera om. Men så länge hon trivs vinner både hon och jag. För visst är det skönt att få ha några dagar i veckan som är bara mina och Arvids. Sådana dagar som jag och Ingrid också fick ha då det begav sig.

Jag är ganska säker på att olika lösningar är de rätta för olika familjer. Det är väldigt sällan så att alla vill och ska göra på samma sätt. Om du, Joanna, känner att du gärna vill att din dotter fortsätter på dagis så tycker jag att du ska börja så. Du kan alltid ändra dig om det senare visar sig att det inte känns bra. Jag hoppas att ni fattar det beslut som känns bäst för er och struntar i att det känns lite förbjudet. Skulle det vara förbjudet skulle det ju vara förbjudet. Att låta andras åsikter påverka så viktiga beslut brukar sällan leda till något gott. Lita på att ni vet vad som är bäst för er familj och välj det!