Det finns mycket fint med att ha en fyraåring. Något av det finaste är att en människa i den åldern tydligen snappar upp alla ord men ofta missar i vilka sammanhang ordet kan användas. Dagligen använder Ingrid ord på förvirrande och komiska sätt.

Ofta skapar hon också egna varianter av ord hon nästan snappat upp.

– Arvid tittar alldeles förbroat på mig när jag dansar, sa hon på morgonen.

– Arvid ser alldeles betänksam ut, sa hon vid lunch.

Och jag tänker att det knappast är en tillfällighet att många av de här orden används när hon talar om Arvid. När vi stora talar om den lille.