Man kan samla på frimärken, korkar, godispapper och suddgummin. Just nu samlar jag på lyckliga förlossningsberättelser. Igår fick jag höra en av de bästa hittills.
– Jag kände av första värken halv fyra. Halv sex kom jag till bb och klockan sex var bebisen här.
Visst erkände föderskan att det var trist att mannen inte hann vara med eftersom han skjutsade storasyster som bäst, men vi kunde ändå gemensamt konstatera att en halvtimme utan man på bb är bättre än tjugofem timmar med.
Om du också har en berättelse om en eller flera snabba och smärtfria och angenäma förlossningar får du gärna bidra till min samling. Om du däremot kämpade i flera dygn, var nära att förblöda och blev medvetslös av smärta kan du behålla det för dig själv just nu. Allt har sin tid.
Nästan för lycklig 
Jag har varit nöjd med mina förlossningar. Dusch/badkar och epidural/spinalbedövning. Alla tre ungefär lika, men ändå helt olika. Du klarar det där!
Låter skönt och odramatiskt. Jag kommer inte att underskatta bedövningens möjligheter att göra outhärdligt uthärdligt.
Min andra förlossning var så ljuvlig att jag aldrig tröttnar på att berätta om den; första värken kl 19:30, vattnet gick 20:15, 21:00 nere i förlossningssalen, 22:05 bebis ute. Det gick så snabbt att det nästan var lite snopet (efter min första förlossning som räckte lääänge var jag beredd på att föda i flera dagar). Hann inte ens bli trött och kunde ha fött pånytt fast nästa dag! Fast måste medge att jag blev igångsatt (nog ren kl 11 på förmiddagen, men inget hände förrän sen på kvällen), så det kanske påverkade förlossningens gång? Men hursomhelst var jag urlycklig och nöjd, och framförallt lättad. Kämpa på, det kommer att gå fint!
Vilken härlig berättelse! Att vara beredd att föda igen fast nästa dag låter som en dröm. Vad glad jag blir för din skull.
Ja, ja! Jag har beräknat datum idag och har de senaste dagarna pysslat med samma sak. Fast tyvärr har mitt idoga googlande resulterat i en alltför stor kännedom om mindre rosenskimrande historier, men kanske det är nyttigt det också! Lycka till sen då det är dags! 🙂
Lycka till till dig också! Och hoppas att du här eller på andra ställen också får läsa rosenskimmer. Jag tror det behövs nästan mera.
Okej: Första värken kl 07.00 efter en god natts sömn. Vimsigt och roligt packande av bb-väskan (ja, den var opackad trots att jag var en vecka övertid), samtidigt som vi försökte verka oerhört lugna inför storasyster, 3 år gammal. Barnvakt kom och kl 08 var vi på bb. 8.44 blev lillebror född, efter två krystvärkar. Smidigt, måste jag medge.
Men lite konstigt att be barnvakten skynda sig (..ja, jag har ju haft värkar i 10 minuter så..)
Kan det vara sant? Född två timmar efter första värken? Och efter en natts sömn? Fantastiskt! Mera sådant åt alla!
Helt som Plutten, så tröttnar jag inte på att berätta min förlossningsberättelse, för det var så humor.
Kl.9.30 hade jag vanligt rådgivningsbesök. Rådgivningstanten frågade om jag vill att hon skall kolla situationen där inne, om något skett (de brukar inte ju göra det, men hon var barnmorska). ”Fine…” tänkte jag, fast nu int inre undersökningar e det roligaste… Rådg.tanten såg häpet på mig och sa: ”du känner alltså ingenting?! Du är 7 cm öppen!!”
Oj vad vi skratta. Jag kände nada att förlossningen sku va på G. Hon ringde till Kvinnis och rapportera att jag är på väg (”ei, hän ei todellakaan tunne mitään vielä”), medan jag texta mannen att han skall nog börja sticka från jobbet å komma ti Kvinnis. Jag ville ännu köra bilen hem från Stockas garage, men råd.g.tanten bara sa: ”nej, far nu å föda”…”men det är så dyrt med parkkisen och vi bor ganska nära Kvinnis”… ”nej, far du nu å föda bara, å ta TAXI”..
Efter en tid kom jag då ti Kvinnis, barnmorskorna kom skrattande emot mig och sa ”se on siis sinä, joka et tunne vielä mitään?…siis ei mitään?!!”
Vi beslöt att vi sku spräcka hinnorna då min man kommer på plats. Jag låg skönt på sängen där å surfa på telefonen… Så kom min man efter lunch, hinnorna spräcktes och de sa ”ring på klockan då du tror att någå e på gång”.. Efter en kort stund kunde jag inte ligga mer, måste hålla baken i vädret (tog int ont för hade fått epidural preventivt), så vi ringde på klockan.
Efter lite svordomar 😉 och ett mycke kort krystninsskede (5 min) var 4,3 kilos pojken ute kl.12.26 🙂
(å bilen, ja min styvpappa kom efter bilnyckeln då jag ännu låg och int kände någå)
Ja, å första pojken – känningar ca kl.6, 7.30 på Kvinnis, 9.32 pojkenute…
Ha! Den här berättelsen får mig att både skratta och längta efter något liknande. Helt fantastiskt! Och den första förlossningen var ju inte evighetslång den heller. Kanske du är en av de där som faktiskt är som gjorda för att föda barn?
Mina förlossningar har varit fina upplevelser. Helt enastående, eftersom det är så meningsfullt och stort att få ta emot ett nytt liv.
Det finns trygga bedövningsmedel som du ska be om genast då du kommer fram till BB salen där du ska föda. Vänta inte med att framföra dina önskemål. De har alltid så bråttom med många andra som föder samtidigt.
Lyckliga och förväntansfulla veckor önskar jag dej.
Tack för din hälsning! Epiduralen blev förra gången både min smärtas och öppningsskedets räddning (det hände egentligen ingenting före jag blev bedövad) så jag tror jag ska lägga in en beställning på det. Tydligen då ganska tidigt.
3 av mina 4 förlossningar har varit så smärtfria att jag inte ha behövt något bedövningsmedel 🙂
Hurra! Vilka tre?
Andra, tredje och fjärde 🙂
Låter lovande!
Andra barnet: Fick värkar kl 16, ringde maken som startade från jobbet i Vasa (100 km). Han kom hem, plockade upp mej 17.20, vi lämnade storasyster hos mina föräldrar och kom till bb kl 18. Kl 19 föddes lillebror efter två krystvärkar.
Ännu en härlig berättelse! Tänk att så många har så goda erfarenheter. Och snabba! Det här är inspirerande läsning.
Med Bo blev jag igångsatt på eftermiddagen, märkte inget speciellt förrän senare på kvällen, ringde Christian som snabbt nattade barnen och kallade på farmor. Jag hann vara ca 30 min i förlossningssalen och precis när Bo ploppat ut kom Christian in genom dörren och fick saxen i handen för att klippa navelsträngen!
Så skönt att det inte är så länge kvar, lycka till, önskar dig en så smidig variant som möjligt! 🙂
Tack, Aja! Det måste ju ha varit en intressant upplevelse för Christian, att komma in först till saxskedet. Tänk att det kan gå så snabbt. Speciellt med tanke på att du blev igångsatt. Har förstått att det kan sega mera än vanligt då.
Med mellandottern var jag väl ca 30-40 minuter på BB innan hon föddes, med Yngsta dottern lite längre: vi for in sen kväll och hon föddes kl 2.37. Med förstfödde gossen låg jag inne nån dag innan och förlossningen sattes igång, minns inte hur länge det tog sen, men int så länge. Så jag har inga skräckupplevelser av förlossningarna. Men snarare bekymmer med amningen med de två äldsta, men det är en annan historia.
Tänk att jag missat att du haft sådana förlossningar. Så lite man vet ibland. Och jo, det kan ju faktiskt bli problem efter förlossningen också. Det är ju inte precis så att det värsta är över när barnet är fött.
Min första förlossning halkade jag igenom på ett bananskal känns det som. Vattnet gick två veckor före bf, vi åkte in och det konstaterades helt oväntat att ungen inte alls låg med huvudet nedåt som alla trott. Lite chockad blev jag eftersom det småningom bestämdes att det skulle bli kejsarsnitt (som jag inte överhuvudtaget tänkt på som en möjlighet), men det gick bra. OCH jag hann inte bli nervös över förlossningen (pga två veckor för tidigt) OCH jag hann inte bli nervös för kejsarsnittet (utfördes samma dag som det bestämdes). De bara plockade ut barnet utan att jag behövde anstränga mig. Och återhämtningen gick fint. Så sensmoralen: Även om det inte går som man hade trott kan det bli bra ändå.
(Min andra tog länge. Den struntar vi i nu, tycker jag.)
Lycka till, hoppas du får en fin upplevelse!
Tack, Mia! Det är ju precis som du säger, att också det oväntade och oplanerade och oförberedda kan komma och föra gott med sig. Det som jag också klamrar mig fast vid är det faktum att nästan alla får säga efteråt att alla mår bra och att allt gick bra (även om ganska få känner sig som prinsar genom hela processen). Det är fint att få bo i ett land där det för det allra allra mesta slutar bra, hur vägen än ser ut.
Den där andra förlossningen tar vi en annan gång, tycker jag.
Jag har 100% lyckliga och lätta förlossningar bakom mig. Jag tröttnar heller aldrig på att marknadsföra det alternativet. Lovis är född på totalt 4 timmar och 20 minuter från första värken (som väckte mig), under första timmen hade jag kanske fyra värkar. De var kraftiga, men effektiva. Sånt gillar jag. Jag hann aldrig med nån bedövning. När Idun skulle födas vaknade jag också av den första värken, ringde mamma (hon skulle passa Lovis) som kom som ett skott från Nykarleby, åkte med Caj till bb, var inne i dryga 40 minuter och sen hade jag vårt härliga andra barn i mina armar. Total tid från väckningen: 2 timmar och 5 minuter. Drömförlossningar. Så snabba att jag nästan inte hann med. Hoppas hårt på att du skall få det lika lätt! Kram och lycka till! (Och jag vet att jag har paus med att läsa bloggar men jag kunde inte hålla mig just nu.)
Helt fantastiska berättelser, Malin! Flera lyckliga och lätta förlossningar åt folket!
Med sonen gick jag in till förlossningssalen. 10 min senare var han född.
Tio minuter! Helt otroligt!
Vår älskade lilla flicka kom snabbt och smidigt ut. Sex timmar tog det totalt från att vattnet gick här hemma. Innan dess kände jag ingenting 🙂
På BB hann vi få epidural så smärtan var helt överkomlig.
Ännu en fin berättelse om hur en älskad liten kommit till världen. Härligt!
Min första och (hittills) enda förlossning var en fantastiskt fin upplevelse. Gick på totalt 15 timmar, varav de 8 första timmarna sedan vattnet gick var smärtfria. Epidural- och spinalbedövning (vet faktiskt inte varför dom satt in båda, men jag klagade inte) gjorde det hela betydligt smidigare. Är livrädd för smärta och en mycket känslig person, men ändå kände jag hela tiden att jag kommer att klara av detta födande. Efter några timmars krystande fick jag världens finaste son i mina armar och hela smärtprocessen var som bortglömd. Vi hade otroligt fin personal på barnmorskeinstitutet, speciellt barnmorskan som var med oss i krystningsskedet. Hon var så sympatisk, förtroendeingivande och trevlig och på alla sätt väldigt duktig på sitt jobb. Det bidrog nog till att både jag och min man fick en så positiv upplevelse av förlossningen. (du kan förresten läsa hela min berättelse här: http://mittepicentrum.blogspot.fi/2012/01/forlossningsberattelsen.html)
Lycka till!
Vad fint att du ser tillbaka på din förlossning med så stor glädje trots att den ju inte var onormalt kort eller smärtfri! Det visar ju att det också går att uppskatta en förlossning av mera hårt slag.
Mitt andra barn kom på 3 h, 20 minuter och jag behövde bara aqua-kvaddlar som bedövning, ja och duschen. Efter en 10 minuters dusch hade jag öppnats från 4 cm till 10 och det var ”bara” att krysta i 6 minuter så var han ute. Vår 4,3 kg och 55,5 cm långa pojke.
Oj! Det var en effektiv dusch!
Har du läst den här:
http://ramsamsaa.blogspot.fi/2011/04/vauhdikas-lauantaiaamu-fartfylld.html
Jag läste den nu. Där gick det ju nästan för snabbt. Om det nu kan göra det.
Med lillasyster hade jag känningar redan under morgonnatten men det var egentligen först under eftermiddagen som jag började känna av värkarna ordentligt. Kring kl. 16 var jag öppen ca 3 cm och kunde gå och prata helt obehindrat. Kl. 18 kom vi in i förlossningssalen och efter ett kraftigt sista öppningsskede (med lustgas som hjälp) föddes hon 19.27. Krystningsskedet pågick ca 3 minuter (mot 45 med storebror…). En av mina första kommentarer efteråt var – ”men jag är ju inte ens svettig!”. Skillnaden i hur kroppen kändes efteråt var också som natt och dag för mig! Kände mig verkligen stolt och stark efteråt – som att jag denna gång arbetade MED kroppen istället för att som med storebror ha känslan av att inte veta vad jag höll på med…
Det där låter så fint, att du kände dig stolt och stark efteråt. Att du jobbade med kroppen. Jag hoppas innerligt att jag om några veckor kan säga något liknande.
Jag har fött tre barn och det längsta krystningsskedet har varit 3 min. Det har varit lite hoppsan, e hon ute REDAN stämning tre gånger 😉
Vilka rekordkorta krystningsskeden! Otrolig! Vad är din hemlighet?
Jag hinner ännu med på solskensförlossningshistorien (ifall du inte redan är och föder)! Tröttnar heller aldrig på att dela med mig, för jag VET att förlossningar kan vara smärtfria och fina.
Var jättenervös inför att lillasyster skulle anlända i och med att första förlossningen hade gått över all förväntan och väldigt smärtlöst. Hade förberett mig till max med förlossningsavslappning, lugn andning, meditation, etc. Gissa om jag blev snopen när hon kom på tre röda sekunder? Hade inte ont, men vaknade på morgonnatten vid 4.30-tiden och lite vatten gick. Väckte mannen och tyckte att vi kanske, eventuellt, borde ringa svärföräldrarna för säkerhets skull. Kände av pyttevärkar med ca 30 sekunders mellanrum men tyckte inte att det varken var farligt eller speciellt bråttom någonstans. Vid 5.20-tiden tyckte han att det var dags att åka in och värkarna blev lite besvärligare och täta. Hann bara innanför dörren vid BB då vattnet forsade och jag skrek: ”NU FÖDER JAG!!!!!” Mannen fick mig snabbt i en rullstol och upp till avdelningen där barnmorskorna kom rusande. Jag kördes in till första bästa sal och man hann just och just får byxorna av mig och upp i sängen då barnmorskan sa: ”Krysta! Halva huvudet är redan ute!” Två krystar senare var hon ute. Krystningstiden blev sammanlagt 13 sekunder och hon är officiellt född 05.45. Och så gott som smärtfritt. Jag kunde ha gått ut och hem direkt efter förlossningen. Så bra mådde jag. Vilken välsignelse! Men som sagt, blev ju lite snuvad på konfekten i och med att jag förberett mig på någon betydligt längre och mera smärtsamt utdragen förlossning i månader på förhand. =) Sörjer däremot inte att det gick så snabbt.
Så håll dig lugn. Det kommer att gå bra.
Åh! Vilken fin berättelse. Jag hoppas så innerligt att jag snart kan säga som du – att jag VET att förlossningar kan vara smärtfria. Eller nej, jag kräver inte det. Men om jag kan säga att förlossningar kan vara angenäma så är jag nöjd.
http://ramsamsaa.blogspot.fi/2011/04/vauhdikas-lauantaiaamu-fartfylld.html
Tack för den!
Hej! Märkte nu att Linn också hade länkat min historia 🙂
Jo, men en berättelse som den får gärna finnas med flera gånger!