Chockerande nog kunde jag inleda också det här inlägget med att säga att de är så många. Men jag ska inte göra det.

Istället ska jag bara nämna familjegudstjänsten i Pedersöre kyrka. När herdarna sjunger Gläns över sjö och strand är det jul. Jag ska också nämna julandakten tidigt på julaftonsmorgon på den arbetsplats som under flera års tid var min under julen. Och julaftonen på villan för mycket närmare tjugo än tio år sedan. Och julaftonen i Tyskland. Och den där gången för fyra år sedan då jag spydde sju gånger på juldagen och helst av allt låg och myste med min älskade systerdotter som då var tre månader. Och Svensson Svensson med svärföräldrar, svägerskor och svågrar sent på kvällen med syskonbarns glada ljud från något rum i närheten. Och den där första gången vi kom hem till vårt eget hem i Nykarleby sent på kvällen efter julfirande med stora familjen. Och andra gången vi gjorde det.

Och faktiskt (säkert mycket på grund av nyhetens behag men ändå): den här underbara dagen före dagen 2011. Jag har kanske femtio gånger varit nära att ta till lipen när tacksamheten vällt över mig. Oftast när jag sett på Fredrik och Ingrid, de två och oss tre. Wow. Tänk att just jag får vara den som fick det här livet.