Sluta blogga

I några års tid har jag åtminstone varannan dag övervägt att sluta blogga. Tänk att jag kan inleda den meningen med i några års tid. Och det är kanske därför som jag ännu inte slutat. För att bloggandet under dessa ännu flera års tid har blivit viktigt i all sin brist.

De senaste veckorna har jag tänkt det ännu oftare. Åtminstone varje dag. Åtminstone flera gånger åtminstone varje dag. Av flera olika orsaker varav vilka den enda överskrider de andra i relevans.

Håll i dig. Nu kommer den.

Det finns saker som jag egentligen vill skriva om men som jag inte kan skriva om här. Och i jämförelse med de sakerna känns allt annat plötsligt så oviktigt och ytligt och besvärligt och tråkigt. Bloggen är bara ett medium och förstås ett begränsat sådant och den begränsningen brukar inte spela så stor roll för mig, men just nu gör den det och jag vet inte riktigt hur jag ska komma runt det. Eller egentligen alls. Jag vet inte alls hur jag ska komma runt det.

Jag tror att jag famlar efter hjälp här. Hur ska jag göra?

0 thoughts on “Sluta blogga

  1. Frågan är väl om du VILL skriva det där andra, om du vill att andra skall kunna läsa det (eller duger det med en privat dagbok?) och isåfall hur.

    De två första frågorna måste du själv svara på. Den sista, att skriva det oskrivna, är något jag själv kämpar med. Jag skriver dock nästan aldrig rent ut vad jag egentligen vill säga. Jag glider runt ämnen, antyder, använder metaforer, skapar en story där det jag vill säga endast blir små bitar som i just det sammanhanget kan tolkas som oviktiga.

    Jag tror att det är fullt möjligt att skriva det man egentligen tycker är för privat. Man måste bara komma på HUR.

  2. Precis som Seprensalbus skriver så måste inte din blogg vara ett referat av ditt liv. Kanske den bara kan vara ett sätt för dig att skriva för du gillar ju att skriva? Ser förresten sjukt mycket fram emot vår träff. Där kan vi tala om sånt jag inte skriver i min blogg.

  3. det där är en jättesvår fråga. tror få i bloggosfären verkligen är som de är på riktigt. (om nu ens någon är det?). om du vill låsa vissa inlägg funkar ju det. men på det viset kommer man inte runt problemet som bloggosfären skapar. allt är inte alltid “jättekiva” här. för att inte tala om de som läser.

  4. Jag kan inte svara på dina frågor, men jag vill säga att jag tror att din blogg är till glädje för många. Och till välsignelse. Och till uppmuntran. Åtminstone för mig.

  5. Jag hoppas i alla fall att du inte slutar blogga, vi behöver dina kloka ord och tankar alltför mycket. Och så måste du lova att om du låser din blogg att jag är inbjuden att läsa den. Men man stöter ju ofrånkomligen på dom frågorna du ställer i bloggvärlden, jag har inte heller några vettiga svar på dem. Det är en svår balansgång mellan det privata och det offentliga.

  6. Känner igen tankarna, har sådant jag vill skriva om/fotografera som jag inte kan, av hänsyn till mycket. Att sluta blogga är ändå inget alternativ, förhoppningsvis inte heller för dig!

    För mig är bloggen mer en konstform än vad den avklätt visar det sköra, det svåra, det godaste, det onda. Naturligtvis sipprar det in bitar av detta, så bör det också göra om läsaren överhuvudtaget skall få ut något av det hela.

    Att ha många tankar och erfarenheter inombords som man vill dela kan kännas frustrerande, ändå tror jag inte alltid att bloggosfären är den rätta platsen för allt. För många kan den säkert vara ett överlevnadsverktyg och för andra tvärtom. Har man förmåga att uttrycka sig är det ju ett fantastiskt sätt att nå ut men öga mot öga når man oftast lättare in.

    Hur du skall göra? Det kan bara du avgöra. Jag önskar åtminstone läsa fler djupt reflekterande texter av dig. 🙂

  7. Ja, varför inte parallellblogga? Det och alla andra alternativ har du säkert redan funderat på, men förstår dig. Varje gång jag funderat på att starta en egen blogg har tanken feidat just pga att jag inte skulle kunna skriva det jag egentligen vill, för anonym vill jag inte heller vara. JAG skulle gärna uttrycka MIG offentligt, men det offentliga jaget vill det absolut inte.

  8. Jag har inget svar på dina frågor, men jag vill bara säga att jag känner igen mig i ditt längtande efter ärlighet och att någon gång skriva om hur det verkligen är.

    För inte så att bloggen är en lögn, men den visar en mycket liten del av mitt liv. Och ibland känns det som jag vill visa mer, just för den brännande ärlighetens skull. Ibland känner jag mig som en idolplansch där läsarna kan projicera vilken drömbild av mig som helst på. Som jag gjorde med planschen på Jordan i New Kids on the Block.

    Ibland slås jag av hur generösa bloggare är. Vi underhåller och skriver vår biografi live. Det var nu bara det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s