I bagageluckan

Kameran ligger fortfarande kvar i bagageluckan efter snart fyra dagar på österbottnisk sommarsemester. Så får det vara. Så kanske det till och med SKA vara.

Vi firade midsomnarafton med några av de absolut bästa som finns i vårt liv, varav den ena fortsättningsvis är den minsta som finns i vårt liv. Och en annan så liten att den ett par månader till vilar under min bästa väns hjärta.

Vi har haft sovmorgon nästan jämt och njutit av att Ingrid sover tills klockan heter något med nio så gott som varje sommarlovsmorgon. Förutom då hon sover tills klockan är tio. Jag tänker tillbaka på tiden då hon tog sin första dsgslur redan halv nio och tänker på att det mesta är lättare nu.

I skrivande stund har jag laxlunch i magen och ser Ingrid leka med sina farföräldrar. Hon sparkar bollar, plockar blommor och tillreder maträtter.

Hon har sommarlov. Även om hon varje kväll i aftonbönen tackar för sitt dagis och ibland för att hon saknar det så tror jag nog att hon njuter ganska mycket. Lov är alltid lov. Hela familjen tillsammans är alltid hela familjen tillsammans.

Annan genre

Jag gjorde en helomvändning från skräckupplevelsen och valde en helt annan genre. Boken lär inte förändra mitt sätt att se på världen, men jag kan åtminstone vara ensam hemma och vistas utomhus i skymning. Och det är ju också användbara förmågor.

20110622-231530.jpg

En hög holme

Vi umgicks inte bara med ekorrar i går utan hann också med en eftermiddagsvisit på en hög holme. Där fick vi träffa lite större och lite mera exotiska djur. Tack och lov åt ingen ur våra händer då. Även om någon mås nog försökte. Jag är väldigt starkt emot måsar.

Självinsikten

I går på restaurangen.

– Ingrid, vad vill du äta?

– Hamburgare.

– Men älskling, du brukar ju inte tycka om hamburgare.

Lång paus.

– Okej. Välj du då, mamma.

När självinsikten är begränsad är det fint om man är villig att ge över ansvaret åt andra.

Bravur

Nu har jag lämnat lägerlivet bakom mig för den här gången och finns återigen i vardag kantad av pålitligt internet och inomhustoaletter. Landningen i verkligheten blir mjuk då vi har en av de bästa av familjer på besök några dagar. Jag kan knappt tänka mig hur tomt det skulle vara här utan dem. De fyller hållet av tjugo tonåringar och underbara ledarkolleger med bravur.

Skräcken

Inte vet jag vem jag trodde att jag var när jag köpte den här boken. Har läst de inledande sidorna och får nu kalla kårar bara av att titta på pärmen. Är det någon som vet om den är värd skräcken?

20110618-221019.jpg

Minst tro

Citat ur en konfirmationsundervisningsbok som jag tycker mycket om. “För dig, liksom för alla andra, gäller det i stället att hitta den tro som verkar stämma överens så bra som möjligt med den värld vi ser runt omkring oss. Helt enkelt – den livsuppfattning som kräver minst tro, inte mest!”