I dag äter vi fastlagsbullar och det gör vi för att fastetiden börjar i morgon. Jag brukar varje år avstå från något de här dagarna mellan bulledagen och påsken. Efter relativt moget övervägande har jag beslutat att jag i år kommer att avstå från min blogg. Av flera olika orsaker.

Jag vill lyssna mera och tala mindre för en tid. Jag vill framför allt lyssna mera fokuserat och mera medvetet för en tid. Jag vill för en tid ägna väldigt lite tid åt att försöka vara intressant. Jag vill tvinga mig att leva utan just den här bekräftelsen för en tid. Jag vill för en tid tänka tankar som är för jobbiga och för stora och för nära mitt innersta för det här forumet. För en tid vill jag skriva mest om det som jag inte vågar och vill skriva om här.

Det är bara för en tid. Allt det där är bara för en tid.

Och jag tror att jag kommer att sakna min blogg. Men det är ju lite det som är poängen med fasta, att avstå från något som det är jobbigt att avstå från. Att göra sådant här går emot så mycket i min personlighet, men någonstans tror jag att det är nyttigt för oss att ibland avstå från saker frivilligt eftersom de flesta av oss nästan aldrig tvingas avstå från saker ofrivilligt. Snacka om i-lands.

Vi ses igen på uppståndelsens och glädjens dag! Den dag som vid blotta åtanke får min hud att gåsas och mina ben att spritta. Störst av allt är kärleken.