Ingrid i gårkvällens aftonbön:
– Tack för att jag får hålla Inga.
Inga är hennes kusin som snart har funnits i drygt 1,5 månad.
Ingrid i gårkvällens aftonbön:
– Tack för att jag får hålla Inga.
Inga är hennes kusin som snart har funnits i drygt 1,5 månad.
– Du är nog rolig du, sa min svägerskas man när jag berättade om mitt nyårslöfte inför det år som börjar redan på lördag.
Jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag tror jag tolkar det positivt.
”Hela tiden vet jag att jag lever på ett lån, i en framgångssaga utan verklighetsanknytning och utan några samband med de normer jag egentligen har.” ur Jenny Berggrens bok.
Spännande känsla. Min egen saga känns stundvis för bra för att vara sann men anknytningen till både verklighet och egentliga normer är sagolikt stor.
För snart fem timmar sedan hade jag dejt med en av mina bästisar i den stad som jag syftade på när jag sa ‘stan’ när jag var tonåring. Vi shoppade lite och lunchade mycket och hade det gott.
Sedan hon lämnade mig har jag strosat omkring och tänkt. Jag har tänkt på hur det är att igen en gång gå på de här gatorna, välja bland de här lunchställena, se de här ansiktena. Jag har känt och tänkt.
En gång trodde jag ju att jag hade kommit till nejden för att alltid stanna.

Den här julen har Fredrik överträffat sin tomtiga egenskap genom att inte få exakta tips och hålla sig till dem utan att istället tänka ut och hitta på själv. Dessutom gjorde han det bra! På bilden ovan finns en av de lyckade överraskningarna. Jag återkommer med mitt utlåtande.
Själv körde jag på ett säkert kort och köpte min älskade en iPad. Han blev också överraskad.

Den här julen har Fredrik överträffat sin tomtiga egenskap genom att inte få exakta tips och hålla sig till dem utan att istället tänka ut och hitta på själv. Dessutom gjorde han det bra! På bilden ovan finns en av de lyckade överraskningarna. Jag återkommer med mitt utlåtande.
Själv körde jag på ett säkert kort och köpte min älskade en iPad. Han blev också överraskad.