Sedan sist har:

– Ingrid och jag haft en heldag i Vasa där hon umgicks med charmanta jämnåriga män
– jag hållit den minsta människa jag hittills hållit i mitt liv
– jag och mannen och kvinnan i mitt liv levt villaliv på det som antagligen måste vara världens bästa sommarställe
– Ingrid firats av släkten på ovannämnda plats
– min yngsta lillasyster haft sitt första tonårskalas
– jag blivit lite brun, vilket ovannämnda syster tycker att jag skryter med
– jag ätit våfflor med en god vän och hennes goda dotter kring ett gott samtal
– jag funderat tusen gånger på var vi vill leva egentligen
– jag läst ”nästan varje ledig stund” enligt min mor
– jag sörjt ett dödsfall utan att riktigt ha förstått eller tagit till mig
– jag iakttagit, analyserat och funderat ännu mer än vanligt och kan konstatera att det är lite tungt men mycket viktigt

Bara den som iakttar, analyserar och funderar kan göra genomtänkta beslut att hålla fast vid också när det stormar. Eller bara är tråkigt.

Det utlovade nostalgiska inlägget blir till ingenting. Jag har filat på det i huvudet halva dagen, men det går inte att skriva ner. Det kanske blir för stort. Det kommer för nära. Det tillhör definitivt det där allra största i mitt liv, det som egentligen aldrig får utrymme här eftersom det måste få ta plats i mitt hjärta. Men några ting kan jag säga. om henne.

Hon är det mest märkvärdiga och samtidigt det mest okomplicerade som hänt mig.

Hon vände upp och ner på min värld.

Hon gjorde mig för första gången helt medveten om att jag inte har någon kontroll, egentligen. Det har söndrat mig men på ett paradoxalt sätt gjort mig mera hel. Mina steg är inte längre lika lätta, men det finns äntligen en tyngd bakom dem.

Hon har lärt mig mera om mig själv än någon annan lyckats göra.

Hon har tvingat mig att vara bättre än jag någonsin orkade eller behövde vara före hon kom.

Hon har gett mig perspektiv som jag nog hade klarat mig utan men som är nyttiga för mig.

Hon är en av de största gåvor jag fått men också ett av de största (kanske det allra största) ansvaren.

Hon väcker känslor i mig som jag inte visste att jag hade.

Hon är Ingrid Birgitta Maria. Min älskade lilla dotter.

I mitt svärföräldrahem hittade jag igår ett fotoalbum som inte tål dagsljus. Det var från senare hälften av 80-talet och modet var ju verkligen inte nådigt. HUR kunde det anses vara lämpligt att tränga in tjocka collegetröjor i byxlinningen på absurdt högt uppdragna jeans? Och vad var grejen med de enorma krulliga frisyrerna? Av hänsyn till och omsorg om mina svägerskor kan jag inte bjuda på bildmaterial. Ni får fantisera själva.

Samtidigt som största delen av min person suckar av lättnad över att jag inte behövde vara tonåring på denna tuffa tid så sörjer en annan del av mig eftersom Fredrik kläckte ur sig en stor sanning:

– Du skulle ha varit drottning då.

Det är så sant. Allt det där fruktansvärda i frisyrväg som folket hett önskade sig och hårt arbetade för har jag helt gratis. Det ligger en verklig kamp bakom den totalt icke-uppseendeväckande frisyr jag vanligtvis möter världen med. Jag skulle ha glidit som på räkmacka genom en tonårstid på sent 80-tal.

I dag firar jag tre år som mamma (om man bortser från de månader hon bodde i min mage under vilka jag nog blev lite mamma). Treåringen själv vet inte om att det är en speciell dag, hon firas på lördag. Men håll utkik senare i dag efter ett nostalgiskt återblickande inlägg!

Vår goda vän Malin:
– Ingrid, vad önskar du dig till födelsedagspresent?
Vår goda dotter Ingrid:
– Pengar.

Hon fyller ju tre. Jag trodde att hon allra tidigast om tio år skulle tappa förtroendet för vår förmåga att hitta bra gåvor och föredra slantar och sedlar.

Om du vill läsa en söt och lite rolig bok som berör dig på något plan men som inte rubbar din världsbild eller håller dig vaken nattetid skulle jag rekommendera den här:

Vi inledde sommaren med en cykelutfärd.

Efter ett lov från lovet idag är det om möjligt ännu skönare med sommar. Jag går omkring och existerar fullt ut och ställer mig själv livsbejakande frågor som
– vad vill jag egentligen göra?
– hur kan man få ha det så här bra?
– vilken av alla roliga böcker ska jag börja med först?
– hur kan jag maximera sommarsemestern så att jag både får skratta och vila mycket?

Jag passar på att förvarna alla lyckokänsliga; det lär bli tufft här nu en tid framöver.

Jag imponeras dagligen av Ingrids förmåga att skapa bra lekar. När vi för en stund tittade bort för att titta på våra lunchgäster skapade hon ett klassrum i vårt sovrum.