Jag har jobbat sjukt hårt och sjukt mycket den här veckan. Och lär fortsätta göra det åtminstone några dagar till. På grund av yttre orsaker som till exempel sjukdom hos mig själv, min dotter, min man och andra har allt hopat sig. Jag drunknar i saker jag borde göra. Men i egenskap av människa klarar jag inte allt det där på en gång. Det finns ju en gräns för hur mycket man orkar på en dag. Speciellt dagen efter att man på natten hade två långa, sega och ack så omotiverade sömnavbrott.

Om du har för lite att göra eller för mycket fritid – men bara då – ska du börja spela bejeweled 2. Jag återupptog för en månad sedan mitt spelade efter en paus som man räknar i år. Sedan nystarten har jag spelat över 400 gånger. Det blir många spel i veckan. Mitt förhållande till spelet kan ändå fortfarande klassas som sunt. Anser jag. Och jag vet inte om jag vill veta om någon tycker annorlunda.

Min skatt. Min inspiration. Min rekreation. Min bokhylla. Den suddiga parveln i förgrunden är förstås inte fy skam hon heller.

Jag och Inksie kom just hem från ett åttaårskalas. Det var roligt på alla sätt och vis. Jag hade tänkt bjuda på ett bildcollage. Men när jag skulle knäppa bilder för det collaget orkade kameran med en enda. Sedan tog batteriet slut. Så – här kommer ett flashigt bildcollage från kalaset. Flickan på bilden, som ju måste vara det skarpaste bildhistorian beskådat, är inte ens kalasbarnet.

Jag överlevde, mot många odds (inte alla – men många), dagen i min besvärliga outfit. Jag har dragit ner topp fler gånger i dag än under hela år 2009 hittills. Usch. Jag har lärt mig av detta misstag. Kom just hem till en krasslig man och fick ändra alla planer för kvällen. Det som skulle bli en mysig tjejkväll med film och godis och pop corn blir nu… något helt annat. Säkert också det mysigt. Men något helt annat.

Dagens i-landsproblem: mina nya leggnings är hala. Så hala att den topp som redan från början var på gränsen vad längd beträffar åker upp hela tiden. Att ens försöka bli tagen på allvar sådana här dagar är en prövning. Jag tycker i-landsproblem egentligen är fel ord. Här talar vi nog om allvarligare dilemman än så.

I kväll har vi startat skriftskola. Två präster, två prästfruar, tre ungdomsledare, två hjälpledare och 25 konfirmander. Och ett prästbarn. Jag skulle gissa, helt så där objektivt, att det måste vara stiftets sötaste prästbarn.

Ingrid vet vad ordet konfirmand betyder. När man frågar henne var konfirmanderna är så kan hon svara. Det säger något om hennes livsvillkor och familjebakgrund.

Ingrid och fina ungdomsledar-Lottah kommer bra överens.

Ingrid hänger med sin gudmor. Becka är ett av hennes favoritord just nu. När det ringer på dörren hemma och man frågar vem det är säger hon hoppfullt: Becka!

Vänner på soffan. Knäckebröd på soffbordet. Ljus på hyllan. Frid i själen. Skrattigt prat i barnkammaren. Jag har det inte dåligt.

Vänner på soffan. Knäckebröd på soffbordet. Ljus på hyllan. Frid i själen. Skrattigt prat i barnkammaren. Jag har det inte dåligt.

Också i dag släpas wc-borsten omkring som en slags snuttefilt. Vad är det egentligen för fel på snuttefiltar? Eller nallar eller gosedjur? Varför duger de inte? Varför fyller de inte sin funktion?

Man kan ju också fråga sig varför jag fotograferar eländet i stället för att ta itu med det. Kanske jag på någon nivå ändå tycker att problemet är ganska litet. Att det är lite skönt så länge livet är så ljust och glatt och hanterbart att wc-borstar på fel ställe kan anses vara ett problem.

Jag kan också understryka, för känsliga läsare, att vi har löst wc-borstproblemet på ett sätt i vår familj som gör att läget inte är lika ofräscht som man kunde tro vid första anblick.