Jag upptäcker nya dimensioner av skype varje dag. Först i dag hängde jag med syster M och hennes avkommor en och en halv timme och nu har jag diskuterat kyrka, idol och spel med syster E i två och en halv timme. Jag behöver aldrig mera vara ensam.

Om femtiofem minuter ska jag vara på gudstjänst. Den tanken svindlar en aning eftersom jag på inget sätt är redo ännu. Min förstfödda är inte heller på något sätt redo. Det avgör programmet från och med nu.

Också denna söndag skulle det gå an att vara arbetslös filosofiemagister med journalistik som långt biämne. Det finns ju jobb! Inget som går upp emot det jobb jag redan har, men det finns i alla fall jobb och det är på något sätt trösterikt att märka att det är så. Fler än en gång under min utbildning fick jag veta att det alltid kommer att råda brist på sådana.

Om du inte bryr dig ett smack om svenska Idol kan du helt kallt hoppa över det här. Jag har nämligen några reflektioner efter att nu äntligen ha sett gårdagens avsnitt.

1. Gästmedlemmar i juryn tillför ytterst lite. Jag vill bara gömma mig i soffkuddarna när de uttalar sig.

2. Att deltagarna blir tvungna att dedikera försnack och låt till sina fans (som känt till deras existens ett par månader) är lika besvärande varje år. Låt dem slippa! Att inte utsättas för sådant borde vara en mänsklig grundrättighet.

3. Om Erik hade åkt ut hade jag blivit lite arg. Jag kan för första gången se en klar fördel med det nya systemet där de två med minst röster duellerar på slutet; det minimerar risken att en stjärna åker ut bara för att folket tror att han (ja, det är ju ofta en han i just det här fallet) sitter säkert.

4. Jag är svag för Tove. Förnuftsmässigt vet jag att hennes sångröst inte är den vassaste taggen på igelkotten men hon golvar mig varje gång hon uppträder.

Just nu, just den här lördagen och just den här stunden är jag speciellt lycklig av två olika orsaker. För det första är jag så lycklig över Göran Skyttes bok På väg. Det enda sorgliga med den boken är att den kommer att ta slut. För det andra är jag så lycklig över att jag snart ska få titta på gårdagens Idol med min älskling. Hela denna dag har jag undvikit diverse bloggar och internetsidor i ett desperat försök att fly undan kunskap om hur det gick i går. Min kamp kommer att belönas om en liten stund och krönas med fransk potatis, köttbullar och sötsaker.

Just nu, just den här lördagen och just den här stunden är jag speciellt lycklig av två olika orsaker. För det första är jag så lycklig över Göran Skyttes bok På väg. Det enda sorgliga med den boken är att den kommer att ta slut. För det andra är jag så lycklig över att jag snart ska få titta på gårdagens Idol med min älskling. Hela denna dag har jag undvikit diverse bloggar och internetsidor i ett desperat försök att fly undan kunskap om hur det gick i går. Min kamp kommer att belönas om en liten stund och krönas med fransk potatis, köttbullar och sötsaker.

Vi kommer med glädje!

Så stod det i ett textmeddelande jag fick nyss. Eftersom jag är mellan telefoner har jag nästan inga nummer sparade och också det här numret var okänt. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vem som hade skickat meddelandet. Mig veterligen hade jag inte bjudit någon på någon tillställning.

Sedan kom jag på det, med hjälp av nummerupplysning på internet. Och jag blev glad. Riktigt glad. Nästa helg blir det ännu festligare än vi vågade hoppas på!

Vi kommer med glädje!

Så stod det i ett textmeddelande jag fick nyss. Eftersom jag är mellan telefoner har jag nästan inga nummer sparade och också det här numret var okänt. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vem som hade skickat meddelandet. Mig veterligen hade jag inte bjudit någon på någon tillställning.

Sedan kom jag på det, med hjälp av nummerupplysning på internet. Och jag blev glad. Riktigt glad. Nästa helg blir det ännu festligare än vi vågade hoppas på!

Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Se hur ömt jag vårdat den röda ros jag i går fick i kärlekspresent av min älskling. Detta om något måste vara ett bevis på att jag är en tacksam fru. Inte tacksam i bemärkelsen att jag är glad åt det jag får utan tacksam i den bemärkelsen att man bevisligen inte behöver göra sig besväret att köpa något alls åt mig.

Känsliga läsare kan må bra av att veta att min man köpte rosen mera för blomaffärsinnehavarens skull än för min.