Ännu en gång bloggar jag mitt i natten. Jag gör det ogärna, men ibland måste man. Ingrid har yrt omkring i vaket tillstånd i två timmar vid det här laget. Jag har slitit mitt hår över vad det är som fått en relativt säker sovare helt ur balans den senaste veckan, och har nu gjort en diagnos; övertrötthet. I morgonkväll ska hon placeras i sovande läge tidigare än någonsin. Vi får se vad det leder till.

Samtidigt som hon är otroligt irriterande när hon är pigg som en spigg mitt i natten så är hon ganska rolig när hon är det. Och musikalisk. Jag försökte nynna något stillsamt och lugnt för några tio minuterspass sedan och hon bara började skråla. Jag triggade tydligen i gång henne ordentligt. Hon har sjungit Bä bä vita lamm för mig lite för många gånger. Jag har också starka skäl till att misstänka att Midnatt råder numera ingår i hennes repertoar.

Vid ett tillfälle sa hon med klar och tydlig röst; Söta mamma. Det är det finaste hon någonsin sagt till mig. Men det räknas kanske inte när det kommer så här mitt i natten från en människa som ena minuten ligger platt och matt och trött i sin säng för att nästa minut ställa sig upp, babbla i ett och rycka våldsamt i spjälorna till sängen. Det kanske inte räknas.

Eller? Nja. Den här tiden på dygnet är jag ännu snällare mot mig själv än annars. Det är klart det räknas. Hon älskar mig. Och från och med i dag kan hon också uttrycka sin kärlek verbalt.

Mitt nytvättade hår ser helt otroligt ut. Helt. Jag kan omöjligt presentera det i bildform. Någon slags självbevarelsedrift har jag. Min man märkte den ofantligt fula frisyren och påpekade på det snälla sättet:
– Du ser ut som om du hade varit med i Lilla huset på prärien.
Det ska man inte behöva göra när man är 26 år och lever 2009.

Mitt nytvättade hår ser helt otroligt ut. Helt. Jag kan omöjligt presentera det i bildform. Någon slags självbevarelsedrift har jag. Min man märkte den ofantligt fula frisyren och påpekade på det snälla sättet:
– Du ser ut som om du hade varit med i Lilla huset på prärien.
Det ska man inte behöva göra när man är 26 år och lever 2009.

Vi har under kvällen hängt med vänner i en lobby. Pratat jul, käkat nachos och gjort upp stora planer för luciadagen.

Vi har under kvällen hängt med vänner i en lobby. Pratat jul, käkat nachos och gjort upp stora planer för luciadagen.

Så här goda vänner blev jag och Kingis när jag slutade gråta över spilld mjölk (bokstavligen) och hällde upp ett glas till åt henne. Hon förtjänade mitt förtroende och drack ur glaset som en belevad societetsdam.

Helt kreisi. Så här roligt kan vi ha det när vi är överens om väsentligheter som till exempel mjölk.

Kolla Ingrids ögon här ovan. Jag tycker de förmedlar en hel del. Kanske hon sett på America’s next top model och lärt sig le med ögonen.

Kanske hon borde lära sig work her angles också så att hon inte blir så kantig i ansiktet.

Så här goda vänner blev jag och Kingis när jag slutade gråta över spilld mjölk (bokstavligen) och hällde upp ett glas till åt henne. Hon förtjänade mitt förtroende och drack ur glaset som en belevad societetsdam.

Helt kreisi. Så här roligt kan vi ha det när vi är överens om väsentligheter som till exempel mjölk.

Kolla Ingrids ögon här ovan. Jag tycker de förmedlar en hel del. Kanske hon sett på America’s next top model och lärt sig le med ögonen.

Kanske hon borde lära sig work her angles också så att hon inte blir så kantig i ansiktet.

För en halv timme sedan spillde Ingrid ut ett halvt glas mjölk i vardagsrummet. För femton minuter sedan spillde hon ut ett halvt glas mjölk i köket. För tre minuter sedan hade hon mage att be om mera mjölk. Jag känner inte för att bråka, så jag gav efter. Jag har inga principer. Egentligen stöder jag tanken på att hon skulle inta all mat och dryck i matstolen, men i dag lockar stolen lika lite som barnvagnen. Varför vill mitt barn inte sitta någonstans? Och varför, varför, varför lyckas jag inte tvinga henne till det?

Med tanke på att jag avskyr matematik, siffror och annat mätbart har jag verkligen gått emot min natur när jag skaffat Ingrid kylskåpsmagneter med siffermotiv. Hon älskar dem så det är helt klart värt det.

Egentligen är det omoget av mig att vara negativt inställd till siffror. Bara för att jag själv är så ofantligt dålig på sådant behöver jag ju inte fördöma det helt.

I går fick jag en inbjudan till det som antagligen skulle kunna bli årets roligaste julfest. Tyvärr går den av stapeln många hundra kilometer bort och jag ska jobba både samma dag och dagen därpå. Ändå överväger jag att gå. Jag har inte tänkt igenom alla detaljer ännu. Obviously.

Det är ju en så rolig fest och det finns så många minnen förknippade med den. Jag har gått tre år i rad och att inte gå detta fjärde år (som mycket väl kan vara min sista chans) känns som en jobbig tanke. Rentav fel.

År 2006 var jag programvärd för festen. Samtidigt var jag tidernas sämsta snapsviseledare. Jag ber fortfarande om ursäkt för det, lilla J. Du fick dra ett tungt lass. Men jag har het. Det var på den tiden.

År 2007 var jag gravid och hade mörkbrunt hår med extensions. Jag tyckte mig ha tappat kontrollen över min kropp och försökte förbättra situationen genom att ta kontrollen över mitt hår. Det gick väl så där. Jag var inte het. Dessutom kastade jag upp flera gånger om dagen.
En av mina lärare skällde ut mig för att jag hade blivit gravid.
– Du som hade talang och potential, sa han.
Jag tog det som en komplimang men kan ju inflika att jag fortfarande har det. Talang och potential, alltså.
Det har jag ännu.

År 2008 var jag sliten. Man, vad jag mådde dåligt. Jag var så trött att jag inte kunde tänka klart och så trött att jag inte kände igen mig själv. Behöver jag säga att jag inte var het nu heller? Men jag gick i alla fall. Och jag hade tänkt gå tidigt hem till Anna och Jonas för att sova. I stället dansade jag till klockan fyra. Vaknade tio på morgonen och kunde konstatera att det rent sömnmässigt var den bästa natten på många, många månader.

År 2009…

Jag måste nog gå tror jag.

Bilderna har Emma tagit. De härstammar från dagarna före den omtalade festen 2006. Det var tider. Ibland, till exempel i dag, kan jag längta tillbaka.