Vi fick gäster för en dryg timme sedan. Dagen är räddad. Livet har återvänt. Hurra för vänner och människor och för att det alltid ger mera än det tar!

Vi fick gäster för en dryg timme sedan. Dagen är räddad. Livet har återvänt. Hurra för vänner och människor och för att det alltid ger mera än det tar!

Den senaste timmen har varit en timme av besvikelse och felkörningar. Jag blir aggressiv när min gps inte förstår nya vägar och tror att jag kan svänga till vänster hur som helst eller göra en u-sväng på motorvägen. Jag blir också aggressiv när mitt dåliga lokalsinne efter alla dessa år ännu kan chockera mig. I natt kommer jag att drömma mardrömmar och höra gps:en som med uppfordrande röst säger åt mig att göra om rutten.

Om jag avrundar lite grann kan jag säga så här; i går på kvällen tog jag med mig en väninna som är tio år yngre (egentligen elva) och besökte en väninna som är tio år äldre (egentligen nio). Vi myste, drack te och tyckte om varandra i den äldre (men ack så välbevarade och rysligt snygga) väninnans soffa tills klockan var lite för mycket. Lite för sent kom jag hem. Och följaktligen; lite för trött är jag nu. Men världsliga ting som trötthet brukar alla gånger ge vika för väsentliga ting som relationer, människor, gemenskap. Och det är ju inte mer än rätt att det är så.

Om jag avrundar lite grann kan jag säga så här; i går på kvällen tog jag med mig en väninna som är tio år yngre (egentligen elva) och besökte en väninna som är tio år äldre (egentligen nio). Vi myste, drack te och tyckte om varandra i den äldre (men ack så välbevarade och rysligt snygga) väninnans soffa tills klockan var lite för mycket. Lite för sent kom jag hem. Och följaktligen; lite för trött är jag nu. Men världsliga ting som trötthet brukar alla gånger ge vika för väsentliga ting som relationer, människor, gemenskap. Och det är ju inte mer än rätt att det är så.

Ingrid har ingen fåtölj. Men hon tar vad hon har. Så kreativt.

I dag finns det egentligen så lite att säga att jag skulle göra bäst i att vara tyst. Jag har jobbat hårt ännu en dag och ser äntligen slutet på den här intensiva perioden. En del eftersläntreri lär det förstås bli, men på det stora hela kan jag avsluta åtminstone några kapitel.

Ännu en skräpnatt bakom. Suck. Det blir lite äckligare för varje natt det här pågår, men så länge jag skriver om det är det ingen egentlig fara utan mest bara lite irriterande. Vi sov lite för länge nu på morgonen och den direkta konsekvensen för mig och mitt liv är att helt bisarrt mycket jobb ska göras på de fem timmar framför mig som börjar exakt nu.

Ännu en skräpnatt bakom. Suck. Det blir lite äckligare för varje natt det här pågår, men så länge jag skriver om det är det ingen egentlig fara utan mest bara lite irriterande. Vi sov lite för länge nu på morgonen och den direkta konsekvensen för mig och mitt liv är att helt bisarrt mycket jobb ska göras på de fem timmar framför mig som börjar exakt nu.

Jag stod trots allt emot alla frestelser och lustar (inklusive en smaskig rea på hm.com) och kan fortfarande titulera mig shoppingstrejkande. Men lätt var det inte. Det är nog en tidsfråga nu. Jag blandades bort av Paris Hiltons nya bästis i England och av en festlig gudstjänst. Sedan fick jag tacka och krama människor som vi på något plan fått dela livet med under det gångna året. Jag fick ett luciamärke av en vänlig man. Jag har också fått dricka glögg och tänka tillsammans med en ökenfader och en blivande kyrkoherde. Jag kan på nästan inga sätt påstå att det här skulle ha varit en dålig söndag.