Den som har hängt med länge minns kanske att den här bloggen i begynnelsen handlade mycket om hår. Kanske inte mest om hår, men orimligt mycket om hår.

För elva år sedan slutade jag färga håret och därmed blev det väldigt tyst om hår. Någon misslyckad pannlugg har det förstås blivit, men håret har fått väldigt lite utrymme här.

Men igår. Efter drygt elva år som ofärgad fick jag blonda slingor och följetongen om hår får därmed en fortsättning här på bloggen. Numera ser jag ut ungefär så här:

-Tror du pappa kommer att vara kär i dig fortfarande? frågade Hilde lite skeptiskt när jag kom hem.

Jag hoppas och tror.