Det finns få fördelar med att vara osams med Hilde, men de försoningsbrev man ibland får efteråt kan väl ändå anses höra till dem.

Dagens brev:

Jag älskar att hon tar sig rätten att be om förlåtelse också i Arvids namn. Tro mig, han var inte redo för det steget.

Mest älskar jag ändå frågan Är du glad. Förstås var jag inte glad. Då ännu. Jag hade för högst två minuter sedan blivit kallad äcklig av brevförfattaren och jag var lite för trött för att hantera det adjektivet väl.

Samtidigt är just det så festligt. Att jag i hennes värld borde vara glad igen nu. Barn – åtminstone våra – är det man får fram om man googlar motsatsen till långsint.

Och det är ju för allt i världen fint. Ingen har väl någonsin skrivit in långsint på sitt CV.