Jag är beroende av meningsfullhet. Så länge jag ser en mening med det jag gör kan jag göra nästan vad som helst. Om jag inte ser den där meningen måste jag leta under varje sten tills jag hittar den. Så beroende är jag av meningsfullhet.

Och vet ni vad? För en sådan människa är skolan en svårslagen arbetsplats. Aldrig kommer jag till jobbet och undrar varför jag gör det. Varje minut i ett klassrum vet jag vad mitt uppdrag är. Aldrig går jag hem från jobbet och undrar om jag fick något alls gjort idag.

Jag är också beroende av motion, det var jag inte för elva år sedan även om jag hade börjat nosa på det. Jag är beroende av frisk luft, det beroendet växte sig allt starkare under den intensivaste coronatiden. Jag är beroende av människor, tillhörighet och relationer. Jag är beroende av läsning. Jag är beroende av Gud. Jag är beroende av vatten och mat och sömn. Tobak och alkohol klarar jag mig alldeles utmärkt utan. Socker vill jag inte vara utan.

Jag tycker inte att beroende är ett fult ut. Tycker faktiskt att oberoende är fulare. Om man måste välja.