De första veckorna fick jag frågan hela tiden. Hur trivdes jag på mitt nya jobb? Jag sa som det var. Att jag trivdes jättebra. För bra.

– För bra?

Ja. För bra. För jobbet är ju bara mitt till låns. Jag sa det med någon slags lätthet och glimt i ögat, tänkte att det ju är lääänge kvar tills lånetiden går ut.

Men nästa vecka har två femtedelar av läsåret gått. Jag förstår inte hur tiden kan gå så snabbt och jag trivs ju fortfarande för bra. Och jag tänker fortsätta med det. Det blir inte lättare att lämna sedan för att jag höll tillbaka medan det var.

Vad som än händer efter det här året är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick vara just här just nu. Jag har redan lärt mig mycket och fått lära känna många härliga typer. Det var nog så här som det skulle vara nu. Begrunda gärna nåden i att få känna så.